Semestersabotören

Okej, i morgon (ajdå, idag) börjar jag jobba igen och det är snart dags att gå och lägga sig. Förutom ett par bakslag i elfte timmen har vi hunnit färdigt med allt lägenhetsfixande vi föresatte oss att hinna färdigt med för en månad sedan.

Hallen, Elias rum, lilla hallen och korridoren mellan vardagsrum och sovrum är målade.
Soffa, sideboard, tv-bänk, bokhyllor (både i vardagsrummet och gästrummet), sängbord och sovrumsbyrå är uppe. Liksom Elias lampa och hatthyllan... hallspegeln var uppe, men Elias lyckades demontera den idag medan pappa var i soprummet och mamma vände ryggen till i fem sekunder. Både Elias och spegel klarade sig gudskelov utan skador men det satte liksom tonen för dagen och han fick den värsta utskällningen i sitt tvåochentredjedelårs långa liv.

Nåväl, lite extraskruvar här och där så ska den nog vara barnsäker. Fast nu är ju inte Elias som andra barn.

Hans eftermiddag var inte heller att leka med. Mommo fyllde 61 och en övertrött, chips- och godishungrig Elias med gaser i magen är inte det lättaste att hantera. Efter att jag och lilla e med gemensamma krafter lyckats brotta ner honom på en madrass svimmade han till slut av ren utmattning mitt i ett tordönsvrål.
40 minuuter senare vaknade han, fortfarande mitt i samma vrål, men enrejäl prutt senare var det värsta över och snart var han världens gulligaste unge igen.

Dessutom väntar jag fortfarande på soffbordet - åtminstone ett soffbord i rätt färg. Hur jävla många gånger ska man behöva säga "valnöt" för att slippa få ett vitlackat? Och hur jävla många gånger ska man behöva tjata på ett företags reklamationsavdelning för att över huvud taget få kontakt med dem?
Den sista frågan är fortfarande öppen.

Men soffan är grym.