Livet i en bananlåda

Jag trodde inte att vi hade så många prylar kvar, men hej vad jag bedrog mig. Nu är lådorna nästan slut igen, och hade det inte varit för att jag gjorde världens jackpot på Hemköp häromdagen - när jag kom in i butiken stod en kille och lassade ur en jättelast med bananer; så hade man åtta lådor till! - hade det varit krisläge. Nu är det bara en aning irriterande.

De rent hälsovådliga Billy-hyllorna utan bakstycke i sovrummet har gått hädan. Likaså lilla e:s trasiga vardagsrumsmonster. Frid över deras minne. De tjänade oss väl, men lite för länge.

Det är knepigt med bokhyllor och vi får sätta oss ner och ta en diskussion kring hur mycket de nya egentligen får kosta. De vardagsrumshyllor vi skulle skaffa om vi hade obegränsat med pengar, räknade jag ut nu ikväll, skulle landa på minst 12 000, snarare 18 000, om vi över huvud taget ska få plats med något i dem. De ska ju ändå, när allt kommer omkring, vara gömda bakom böcker, och då känns det ärligt talat viktigare att man får plats med många (vi har en väldig massa böcker, i en väldig massa banankartonger, om nu någon hade missat det.) än att den är i valnöt snarare än bok, som vårt budgetalternativ. (IKEA Bestå, går på max 4 000.)

Men det viktigaste som hände idag var att vi skrev på kontraktet till NYA HEMMA. Vi fick vår första hyresavi också, men det var bara roligt. Bilhjälp är rekvirerad, likaså bärhjälp, flyttstädarna kommer klokan 14 på lördag och var vi tillbringar vår natt i limbo får vi se (det blir väl svärmor, kanske).
Nu ska vi bara få tag i ett par kartonger till...

...Elias har varit kärnfrisk ända sedan han hade hög feber runt sin födelsedag. Gissa vem som vaknade 39 grader varm idag? Det är nåt konstigt med hans förmåga att bli sjuk just när det är spännande grejer på gång. Men han var rätt glad ändå, och är världens finaste pojke. Snart har han ett eget rum.