I hoped I'd die before I got old

Sådär, nu har man efter många om, men och huvudvärkar hämtat sig efter födelsedagen - att jag fick åtta timmars sömn i natt för första gången på jag vet inte hur länge kanske hade med saken att göra.

Det blev karaoke på Sakura. Inte så många dök upp - kort varsel, fjällsemestrar och annat elände - men nästan alla som var där sjöng. Inklusive lilla e. Jag är så stolt över henne. Jag skulle gärna beskriva kvällen mer i detalj, men av de sista timmarna minns jag ärligt talat ganska lite.
Elias sov över hos mommo för första gången, och det gick alldeles utmärkt. Vi var ganska möra på lördagen...

Lillskutt var i alla fall där, med magen i vädret, och några dagar senare var magen borta. Stort grattis!

Nu i helgen kom fammo och faffa hit för lite välbehövlig avlastning, men så värst mycket vila blev det inte. Lördag morgon, strax efter fem, vaknade Elias med en våldsam hostattack vilket kulminerade i att han började kräkas upp slem. Det verkade inte vara kräksjuka, snarare som att allt det där dagis-slemmet som har legat och ruvat i honom sedan, typ, augusti, ledsnade på att åka berg- och dalbana mellan hals och luftrör och tog sitt pick och pack och försvann.
Fyra- fem kräkrundor senare var det borta. Sedan dess har han inte ens hostat längre.

Sedan blev jag och mobbo (som fyllt år i samma veva) lite firade en gång till. I korta drag ska jag se The Who (därav rubriken), åka på spaweekend (med min älskade) och springa Midnattsloppet i sponsrade skor. På det hela taget väldigt okej.
Vi åt meze i mazzor, så steg ett i mitt Midnattsloppsprojekt är att börja banta bort de tre-fyra extra kilona som återvänt sedan jul. Steg två är att köpa pjucken.

Mer Elias. Språkutvecklingen har tagit ny fart (det är inte så mycket trappsteg längre som en exponentiell kurva), det är nästan som om han fattar att han fyller två om ett par veckor (knappt det!) och måste jobba ikapp för att få ett redigt ordförråd tills dess. Hans trotsighet har också utvecklats, numera har hans sedavanliga INTE [valfri företeelse/handling/maträtt], med att därefter lägga till USCH USCH!

När han inte vill sitta i stolen och äta sin mat (NAMMI NAMMI, som han säger när han gillar det) börjar han med FÄRDI och sedan, om vi inte är övertygade, med vädjande blick ett SITTA SOFFAN. Först därefter börjar han skrika.

Han sjunger med i både "Vi lossa' sand, ibland" och, upptäckte vi nu ikväll, "En elefant balanserade på en liten liten spindel-Å-ÅH, det tyckte han va så intre-SANT så han gick och hämtade en annan ele-FANT".

Ännu en tidning skickad i fredags, och idag högg vi in på nästa nummer. Väggkorret är blankt, igen. Varje dag är ett väldigt oskrivet blad.
Men det är kul.