Slagskämpar och åldringar
Det var förstås bara en tidsfråga innan Elias skulle börja interagera med ALLA KOMPISAR på DAGIS (av någon anledning upprepar han de orden varje gång han pratar i telefon, oavsett om fammo eller faffa eller mommo eller motter eller mobbo frågar eller ej). Det var dock inte meningen att det skulle bli så här.
Igår drog han Kalle i håret och idag, när mamma skulle hämta honom, knuffade han in Jack (som är flera månader äldre, vilket är en evighet i barntid, och pratar flytande) i klädskåpet. Elias - dagisets skräck.
Det är inte så här vi har uppfostrat honom.
Om vi bortser från det så har väl saker och ting flutit på rätt okej här hemma. Han har varit snorig och skrällhostig och febrig (det känns som om det halvår - jösses, det är inte mer ändå... - som han tillbringat på dagis har varit en enda lång snuva) igen, men nu börjar det lätta lite, och pratandet flyter på. Dagens mest spektakulära ord var ÄCKELPOTTA vilket var vad pappa sade när Elias lade handen i bajsblöjan och sedan torkade av den på pappas fina Whipping Floyd-t-shirt. Han härmade utan att blinka och flinade illmarigt.
Söt äckelpotta.
Han kan räkna till fyra, men bojkottar konsekvent siffran 3, vilket är lite ironiskt med tanke på att hans fars karriär sedan han föddes har kretsat kring den siffran.
Mer siffersexercis: Elias är ett år, elva månader och tre dagar och hans pappa är, till sin ohöljda fasa, 29 år och 362 dagar. På fredag blir jag alltså vuxen, eller inträder i "yngre medelålder", och även om vissa mig närstående envetet påstår att det är något att fira är jag skeptisk.
Till slut föll jag för grupptrycket, och kommer att samla några vänner omkring mig på mitt nya favorithak på fredag kväll. Om någon vän till mig som läser den här bloggen känner sig förbisedd, hör av dig på mejlen så fixar det sig. Det finns plats. Det hela är väldigt hastigt ihoprafsat och det är fullt möjligt att jag missat människor som vill vara där, helt enkelt för att jag är gammal och senildement och det som vanligt är väldigt mycket på jobbet.
Fast det är roligt.
Påpekas bör också att det inte är någon fest och därmed får ni skylla er själva om ni lägger ut pengar på presenter. Om ni bara vill höra av er per mejl och gratulera / lämna kondoleanser går det också finfint.
Igår drog han Kalle i håret och idag, när mamma skulle hämta honom, knuffade han in Jack (som är flera månader äldre, vilket är en evighet i barntid, och pratar flytande) i klädskåpet. Elias - dagisets skräck.
Det är inte så här vi har uppfostrat honom.
Om vi bortser från det så har väl saker och ting flutit på rätt okej här hemma. Han har varit snorig och skrällhostig och febrig (det känns som om det halvår - jösses, det är inte mer ändå... - som han tillbringat på dagis har varit en enda lång snuva) igen, men nu börjar det lätta lite, och pratandet flyter på. Dagens mest spektakulära ord var ÄCKELPOTTA vilket var vad pappa sade när Elias lade handen i bajsblöjan och sedan torkade av den på pappas fina Whipping Floyd-t-shirt. Han härmade utan att blinka och flinade illmarigt.
Söt äckelpotta.
Han kan räkna till fyra, men bojkottar konsekvent siffran 3, vilket är lite ironiskt med tanke på att hans fars karriär sedan han föddes har kretsat kring den siffran.
Mer siffersexercis: Elias är ett år, elva månader och tre dagar och hans pappa är, till sin ohöljda fasa, 29 år och 362 dagar. På fredag blir jag alltså vuxen, eller inträder i "yngre medelålder", och även om vissa mig närstående envetet påstår att det är något att fira är jag skeptisk.
Till slut föll jag för grupptrycket, och kommer att samla några vänner omkring mig på mitt nya favorithak på fredag kväll. Om någon vän till mig som läser den här bloggen känner sig förbisedd, hör av dig på mejlen så fixar det sig. Det finns plats. Det hela är väldigt hastigt ihoprafsat och det är fullt möjligt att jag missat människor som vill vara där, helt enkelt för att jag är gammal och senildement och det som vanligt är väldigt mycket på jobbet.
Fast det är roligt.
Påpekas bör också att det inte är någon fest och därmed får ni skylla er själva om ni lägger ut pengar på presenter. Om ni bara vill höra av er per mejl och gratulera / lämna kondoleanser går det också finfint.
posted by Daddy Fool at 11:06 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home