Mycket vill ha mera

Mera. Detta fasansfulla ord. Sedan han lärde sig säga det för två veckor sedan har det varit hans nya favorit. I morse var det mjölken. Efter tre deciliter - för vi är ganska övertygade om att vi har läst någonstans att man ska vara försiktig med mjölkprodukter ett bra tag (hur länge då - tills de börjar fråga om mera?) - krävde han fortfarande MERA MÖLK och som tur var för alla parter (?) var mjölken vid det laget slut.

Då fick han en clementin, eller SKALA som han logiskt nog kallar det. Efter det ville han ha MERA SKALA.

Att han ville titta på MERA BRUM var ju ingen överraskande hit heller, eller att han ville MERA ÅKA BIL - det vill säga sitta i pappas knä medan pappa gör fåfänga försök att ta sig igenom Outrun på Mame32 (klarade det ikväll - grattis till mig! Bara 14 möjliga rutter kvar då...).

En paus vid lunchen när han var för övertrött och ilsken för att vilja ha MERA MAT - ja, någon mat överhuvudtaget. När han vaknade skulle han ha MERA ATTEN och det fick han förstås, och sedan... ja sedan gick vi och gungade.

Det visade sig att han lärt sig fler knep.

Efter en kvart sade pappa (som till sitt försvar anför stelfrusna fingrar och en värkande armbåge)
"Elias, är du inte färdig nu?"
"Mera FART"
Fem minuter senare:
"Elias, ska du åka vagnen?"
"Mera FART"
Ytterligare några minuter senare:
"Elias, ska vi gå till affären?"
"GUNGA MERA FART MERA FART MERA FART"
Två minuter senare förbarmade han sig med att säga UPP, och iväg bar det.

Sedan var det kvällsmys och vi lekte flygplan med honom. MERA PLYPLAN. Sa jag att jag hade ont i armbågen? Det har inte blivit bättre. (Jag sträckte mig på nåt mysko vänster när jag hängde upp den sjunde maskinlasten med tvätt igår - duktiga jag.)
Och kbällen avslutades givetvis, som sig bör, med nattningen. Borde ha anat oråd när jag sa "Elias, nu ska du gå och sova?" och han svarade, till skillnad från "TOVA! TOVA! JAAA!" som han brukar, med "NÄ".
Och sedan fick han lik förbannat välling, sörplade girigt i sig den, gav mig nappflaskan och deklamerade "MERA ÄNNING". Det tog en timme innan han slocknade, men han sa "LILLA GUBBEN" och, jag svär "MIN PAPPA" under tiden, så det går över.

Vissa grejer måste han faktiskt ha snappat upp på dagis. Jag kan svära på att jag aldrig sagt TUMMETOTTEN till honom. Den där svordomen jag tyckte mig uppfatta häromdagen - det var ingen av de värre - har han säkert också lärt sig där... för inte kan det väl vara när pappa spelade Outrun? (förresten säger han PANG när bilen krockar...)

Jaja, vernissage. Ska bara hitta en sladdjäv... *host*, en sladd till kameran. Gnattgnatt.