Min nedräkning börjar nu

Jösses, vad fort december går. Elias fortsätter med sina stormsteg uppblandat med snedsteg. Han blir oerhört förbannad när han inte får som han vill, klättra var han vill, ta vad han vill, äta vad han vill, ha sönder vad han vill; och pappas utbrott av auktoritet bemöts antingen med hånskratt eller med tår- och snorsprut. Oftast det senare, just nu. Jag tröstar mig med att det är för hans eget bästa, och att han kommer att förstå det en dag. Yah, right.

Kvällen tillbringades i en kamp mot, om inte elementen, så heminredningsdetaljer. Jag bestämde mig för att julpynta, och en av adventsstakarna överlevde i tio minuter innan Elias välte den i golvet och den slocknade, möjligen för evigt. Kan i och för sig köpa nya lampor i morgon, men det blir nog billigare med en ny ljusstake.

Och så detta ständiga med att gå rakt in i hörnet av datorbordet, när han vill trycka på gapparna eller slänga musen i golvet (mushjulet pajade till slut, efter åtta lyckade reparationer) Och så mera gråt.

Men ikväll kallade han Bamsen för "Bamsen" (i stället för Ba-Ba-Boo - Ga-Ga-Ga-Bow har blivit hans nya favorituttryck, och han kanske skippat smeknamnet för att förtydliga för oss att när han säger Ga-Ga-Ga-Bow menar han INTE Bamsen, och vad han menar...
...ja, det vete tusan). Och häromkvällen sade han "Älka Pappa" när jag tog på honom pyjamasen, så det finns hopp för vår relation.

I pappas liv i övrigt är det både väldigt lugnt och väldigt spännande just nu. Det är väl så det ska vara när det nya året börjar nalkas, kanske.