Glassiiiigt

Det tog ett tag, men nu visar han att han är sin fars son; åtminstone när det gäller att äta glass. Det var i lördags vi fick ett ryck och köpte honom en Cornetto Jordgubb, antagligen av lycka över att det gått så bra på badet på sistone, och att han (tidvis motvilligt, men) börjat äta sin mat i stolen igen, och så hade han ju haft en 19-månadersdag i veckan och sådana högtider är inte att leka med...

...eller så var det bara att det kändes som ett bra läge för en glass. Att det blev just en Cornetto Jordgubb (nej, detta är inte en kommersiell blogg, jag har inte fått betalt av GB för att namedroppa deras produkter) handlade väl mest om att den inte innehåller nötter och annat som lilla e inte tål. Inte för att Elias visat några tendenser till allergi, men man kan ju aldrig veta.

På min tid hette den främsta choklad- och jordgubbsstruten Top Hat, om någon minns den. Struten var gjord av gamla Trabant-karosser, chokladen var en snål sträng besk massa och vad jordgubbssträngen egentligen smakade vete tusan.
Allt var inte bättre förr.
Det absurda är att jag ibland kan bli väldigt sugen på en Top Hat.

Nåväl, för att göra en lång historia något kortare: Han fick struten. Han slukade struten. Pappa hade kameran till hands. Fammo och faffa har sedan dess bönat och bett att jag skulle lägga in glassbilderna snarst. Därav denna glassbildsoverkill. Och därav det myckna och långrandiga skrivandet. Att bara lägga in bilder är lite fuskigt.

Vad han fick till middag före glassen? Pilgrimsmusslor med basilikavinaigrette. I kid you not. Vår lille gourmet.
Magen tålde det också, men andedräkten var lite speciell efteråt.

Vad har mer hänt? Jo, det mesta har varit bra. Föräldrapuben på kakis i fredags var en mycket sympatisk tillställning (eftersom jag bara tål max en utekväll i veckan numera, och knappt det, var jag tvungen att välja mellan dagisparty och Close-Up Magazines releasefest på Dining Club med gratis vodkashots från ett vdkabolag som inte betalat mig pengar för att namedroppa varumärket - det har inte GB heller, men glass är gott...
...valet var förstås skitenkelt).

Apropå dagis har han börjat namedroppa ett par av sina avdelningskompisar. Samt att han numera börjat säga "du" och "jag", typ, vilket dock ställt till det lite med de tidigare framstegen. Nu tror han att Elias heter pappa när pappa frågar "Vad heter du?", och att pappa heter Elias när pappa frågar "Vad heter jag?", och han tror dessutom att mamma heter Paco, men det sista är nog orelaterat.

(Ey Paco, vad tänker du på? som en hamburgerkedja vars namn jag, etc, en gång uttryckte det. Hur som helst, när jag säger det får jag onda ögat av lilla e.)
Fraserna kommer så smått, stötvis och lite slumpmässigt, vilket inte gör det mindre häftigt. Ikväll sade han "Vill gå upp!" när han krävde att jag skulle lyfta honom - det var häftigt - och "Där bollen!" är en barnlek. Numera hittar han till och med bollen när han säger det. Det är inte så självklart som det kan verka.

Ikväll har han varit jättesnäll, och pappas nästan kladdfria middag (uppvärmd tortellini med strimlad olivmortadella och lite, lite ketchup, med gurka och satsumas till efterätt) slukade han på egen hand, snabbt och bestämt och med glatt humör. Fast det inte var någon basilikavinaigrette till.