På gränsen till genombrott

<- Paris-Dakar-rallyt. Vi har haft otrolig tur med vädret...

Det har hänt en del sedan sist. Förra dagisveckan började ungefär som tidigare; urjobbig måndag (första halvtimmen gick bra, sedan skrek han i 40 minuter och vi gick hem), en klängig och pappig tisdag och onsdagens uppladdning var katastrofal, med ösregn och försvunnet paraply.

Jag har haft på känn rätt länge att min närvaro på dagis mer har varit en belastning för Elias än ett stöd - det är ju så lätt att springa till pappa hela tiden - och trött och frustrerad och dyngsur och okänslig för andras lidande bestämde jag mig för att testa den teorin i praktiken och gömde mig bakom ett bord.

<- ...kanske inte alla dagar, men ändå.

Efter 15 minuter - Elias kom in några gånger, tittade efter mig, såg mig inte och gick ut igen för att göra något roligare - tyckte personalen att vi kunde testa att säga hej då, och jag fick äntligen vinka och göra den av alla föräldrar eftertraktade pilgrimsfärden ner i personalrummet.

De har en massagefåtölj i personalrummet.

<- Aktraresåruintefåren... PUSS!

Efter en dryg halvtimme där fick jag gå upp och hämta honom - men det var som när han började gå; ett första steg.
I torsdags var han själv i nästan en timme, och i fredags beslöt vi att han skulle prova att stanna kvar över lunchen. Han var väldigt klängig och gnällig när vi kom till dagis, och det tog 20 minuter innan jag kände mig redo att gå - utsläppt på Södermalm med laddad mobil.

Jag måste ha kollat telefonen 30 gånger medan jag irrade planlöst kring Hornsgatan, köpte nya miniplaskbadbyxor åt Elias, glödlampor och en McDonalds-kaffe, gick tillbaka till dagis, gick hem och hämtade vagnens regnskydd, tillbaka till dagis igen och när de inre rösterna talat om för mig att jag måste ha lämnat fel nummer och att han var där uppe nu, otröstlig, så ringde telefonen och allt hade gått bra och han hade ätit som en häst och om det fortsatte så här så skulle vi testa till klockan 14 på tisdag.

Saker händer.
Men det går säkert åt skogen i morgon. (sade han med ett visst mått av vidskeplighet)

Det har hänt en massa annat också, men det återkommer jag till.