Daddy daycare

Dagisinskolningen fortsätter, med varierande framgång. Dag två var väl inte någon höjdare. Ett tjugo minuter långt rent Eliastiskt utbrott av Weltschmerz, och när jag till slut lugnat ner honom, med hjälp av en lekpryl där små djur hoppar upp ur en fallucka när man trycker på en knapp, ja då var det dags att gå hem.

Dag tre gick riktigt bra, dock. Han dök upp i rummet där vi föräldrar sitter "inspärrade" och småpratar, dricker kaffe och juice och läser ett par gånger, men var hela tiden på hyfsat humör, och när han sett sig mätt på sin pappa fnuttade han iväg igen.

Kanske kommer att få lite läst ändå. Elias hade ryckt Microserfs ur bokhyllan i torsdags och jag konstaterade att det var länge sedan jag läste den och att det kanske var ett omen.
Hemma läser jag ett par andra böcker just nu. Vilken jag läser i vid ett givet tillfälle beror på humöret.

Mer om dagis: Han snubblade på en madrass och slog sig lite i huvudet, men fröknarna tröstade och tystade honom blixtsnabbt. Och efter ett tag verkade han kunna umgås med de andra barnen utan att fräsa WÄÄK, och tro mig, det är ett framsteg.

I morgon ska vi vara där en halvtimme längre.

Igår var det comeback i babysimbassängen (eller Miniplask, som det heter nu när han har blivit stora karlen). Han verkade ha längtat. Så snart han kom ner i vattnet var det full fart.

Pappa har för sig att han skulle skriva något mer, men minns inte riktigt vad det var. Dags att sova, och hugga in på en av de tre böckerna.