Nya tider, nya ord

Det som slår en bara den senaste veckan är hur Elias interaktion med oss har glidit över från att vara något som dyker upp bara då och då till att vara mer eller mindre konstant. Han babblar, han pekar, hans ordförråd blir både större och säkrare (en gunga är en GYNGAAA, en mage är en MAGEEE, katten är KATT-N (som säger AOOO), öra är ÖRA och näsa är också ÖRA men man kan inte få allt). Han är JAG, och förstås LIAS, som går UT på GAGIS och träffar KALLEKAL och LO-LO och VILL UPP i knäet och LEKA BOLLA på datorn så han får trycka GAPP och TITTA. Och DÄR är MAMMA och DÄR är PAPPA.
Och ikväll låg mamma i badkaret när han skulle få på sig JAMAS och PUMP-AH så då ville han också BADA BADA BADA och när han inte fick det blev han rasande. Men det är mycket lättare att hantera de där utbrotten när man vet vad det handlar om. Och vet ni vad? Det tycker nog Elias också.

När man frågar nåt och han vill göra det ("ska vi gå och gunga?" funkar oftast som exempel) vrålar han JA! JA! och kombinerar ofta med ett avgrundsdjupt JAAAAAAA som avslutning. Det låter rent frikyrkligt, och lystern i ögonen, ojojoj.

Och jösses vad han pekar!

Just nu verkar favoritmusiken vara Teddybears, deras remakeplatta (eller vad man nu ska kalla det) Soft Machine får killen att dans. När han hör Ahead Of My Time kommer lystern igen och han ropar OYEH! OYEH! Oh yeah.

Pappas frukostvanor har fått honom att lära sig säga KAFFE och göra tappra försök att välta koppen. Han fick smaka en tesked en gång, sedan var det inte roligt längre. När han ser mig dricka kaffe nu stirrar han på mig som om jag vore imbecill.

Sedan är det det där med böckerna, som också är ett växande intresse. Eller, i första hand i singularis.
Vi har antagligen läst "Bumbum och ballongen" ("Vad säger det då? "PANNNNG!") tiotusen gånger bara i helgen. Tacka fammo för det. Fast nu har han börjat intressera sig lite för "Max boll" och "Trine den rena lilla grisen" också, så förhoppningsvis överlever vi det.

Det händer en del i pappas liv också, men jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det, så vi lämnar det därhän så länge. Vi får se vad som händer...