Nuffror

Påsken har kommit och gått och att stressa av har varit ett val som inte funnits på kartan; inte med lämning i morgon klockan 16, en tidning som byggts om nuttifnutton gånger och en tidrapport där pucko-pappa glömt bort att föra in sitt livs första VAB-dag. Som tur var fick jag det ändrat.
Jag är en klantskalle, som alla vana läsare vet, men ingen myglare.

Sedan stressar jag över en del annat, men det är en helt annan historia. Som jag hoppas LÖSER SIG SNART.

Elias kan nu, när han känner för det, säga ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton - fjorton - fjorton - fjorton (endast begripligt för den som sett Fem myror är fler än fyra elefanter, vilket vi har, en triljon gånger, denna påsk), femton, sexton, sjutton, arton, nitton, tjugo.
Han känner igen nuffrorna också, men jag fattar fortfarande inte var han har fått sitt intresse från.

Hammarbypremiär idag, där den första halvtimmen tillbringades på jobbet (surprise), svärande både över att ha missat Castro-Tellos 1-0 och över en cd-skiva som krånglade mer än lovligt. Fast det löste sig till slut. Med cd-skivan, alltså.
När jag kom hem hade GAIS kvitterat och Elias propsade på att få titta Pingu. Efter att ha kastat ett par blickar på den sorgliga ursäkt till spel som Hammarby presterade i början av andra gick jag honom till mötes.
Det finns saker som är viktigare än fopoll.
Och det finns ju repriser, om man har sådana böjelser.

Nu blir det en nattburgare, sedan ska jag se om jag har sådana böjelser. Första halvtimmen var visst rätt okej...