Adjektivism

Jag vet inte vad de gör med Elias på dagis, men varje gång man kommer dit häpnas man över den intellektuella stimulans han fått. Nya grejer varje dag, liksom, idag var det GÅ IN DÄR som gällde, och objektet för hans affektion var en dörr som brukar vara öppen men som för tillfället var stängd. GÅ UT DÄR hade han också lärt sig, så där i förbifarten, men hans användande av IN och UT är väl inte helt konsekvent. Men ge grabben lite credd, han har bara haft ordkombinationen i några timmar.

Lite närmare konsekvens är han när det gäller en ännu större grej; han börjar så smått få ihop den där biten med första, andra och tredje person. Tidigare har han sagt BÄRA DEJ när han vill bli buren, nu är det BÄRA MEJ, och nej, det är fan inte en bagatell.
Över huvud taget är språket i en explosiv fas. Efter dagis gick vi som vanligt och tittade tågen, och sedan ville han gunga i gungorna som ligger så finurligt till att han kan gunga och titta på tåg - samtidigt. Det bästa av två världar för Elias Ulf Johan Fnutt. När det började bli dags att dra sig hemåt var han motvillig, och visade prov på nya härmningshöjder.
- TILL TÅG! TILL TÅG! TILL TÅG! TILL TÅG!
- Vill du se ett till tåg?
- TILL TÅG!
- Vill du se mera tåg?
- MERA TÅG!
- Vill du se flera tåg?
- FLERA TÅG!
- Vill du se många tåg?
- MÅNGA TÅG!
- Vill du se alla tågen?
- ALLA TÅGEN!
- Vill du se massor av tåg?
- JA... ...MASSO TÅG!

Sedan sa vi hej då till tågen, om än till 50% motvilligt. Vi ska titta TÅG IMORRON för annars tar det hus i helsike.

Ibland är det roligt att spela dum (lilla e: "Vadå, du spelade?") bara för att försöka pressa honom att hitta rätt uttyck. Som när jag satte mig framför datorn ikväll och han rullade fram på sin övrdimensionerade leksaksbil, tittade upp uppfordrande och sa, som så många gånger förr, ÅKA BIL.
- Men Elias, du åker ju redan bil, svarade jag oskyldigt.
Varpå han lade pannan i djupa veck, och sedan tittade på mig som om jag var världens mest puckade stabbe, och konstaterade:
- ANNAN BIL!
It's one small step for man...
...han fick sin vilja fram.

Han älskar siffror också. Vete tusan vem han ärvt det ifrån.

I Elias pappas och mammas liv är det ganska spännande just nu, men det återkommer jag förhoppningsvis till lite senare. Det är inget värre än väldigt goda nyheter, alternativt status quo.

Uj, läggdags.