Nu leker jag med barn och boll

...det regnar inte och är inte nästan noll, tvärs om, strålande sol hela dagen och termometern darrande kring plus 20. Tobbe ringde igår eftermiddag (just när jag egoistiskt deppade över att jag och Elias satt hemma i stället för att jag satt på Söderstadion) och tyckte att jag skulle ta med Elias ut till Haga idag, och jag konstaterade att det var en alldeles strålande idé, av det slaget som jag själv aldrig verkar komma på.

Så, efter att ha konstaterat att man nog egentligen ska ha bil för att ta sig till Koppartälten på rimlig tid när det är helg, solen skiner och tusen sinom tusen barnvagnar packat sig ombord på bussar och tunnelbanetåg, masade sig en ganska seg Daddy Fool fram till målet. Elias var ganska avvaktande först, lite sur, lite gnällig, men efter en riskaka och ett glas vatten slog han nog sitt livs fnuttarunt-rekord under de närmaste timmarna. Emil hade en fotboll med sig, och efter ett tag kändes det som om grabbarna väggspelade sig runt halva Haga.

Jo, de lekte faktiskt. Tillsammans. Det är inte Elias grej, det fick vi senast höra på utvecklingssamtalet på dagis (inte för att det är onormalt, eller för att han är asocial, bara... reserverad och oftast mer intresserad av vuxna), men när de hittade ett brunnslock att hoppa på (så att det hördes ända till Brunnsviken, hö hö) var alla sociala barriärer som bortblåsta.

Bollspelet bestod väl mest i att Emil sparkade iväg bollen, varpå Elias (eller [this space intentionally left blank], som också var där och lirade) hämtade den och Emil sparkade iväg den igen - hans utsparkar är imponerande välkoordinerade för en två år och, eh, sexveckoring (tre veckor äldre än Elias, alltså). Men så länge alla var nöjda, så.

Och det var de. Elias stack emellan med en massa cirkelspringande och grusundersökningar också, och under de timmar vi var där satt han nog bara still medan han åt och knappt då. Promenerade med vagnen till Sankt Eriksplan och tog bussen därifrån, och Elias - som älskar att åka buss - slocknade lagom till Torsgatan och missade alltså hela den biten. Sedan sov han i två timmar och en kvart.

När Elias gick och lade sig ikväll sade han "bästa kompis" om Emil. Det varar säkert ända tills Kalle eller Sebbe låter honom leka med "hans" bil på dagis i morgon. Det är knepigt, det där med trofasthet.

Inget nytt om den där andra grejen, men den ödesmättade timmen närmar sig. Alltför sakta.

En annan grej med utvecklingssamtalet som stack ut var att dagispersonalen var imponerad av Elias humor. "Han verkar till och med förstå ironi."
Vad han nu kan ha fått det ifrån.
Det fattar jag verkligen inte.