Smulan 1993 - 2007
Vi har sorg i nya hemma. Idag, medan jag satt på jobbet för den sista kaotiska lämningshetsen av sista numret innan semestern, tog lilla e kissen till veterinären där hon fick somna in. Hon har haft sina tumörer länge, och på senare tid har de blivit större och på väg att bli infekterade, samtidigt som hon har blivit tröttare och mer tillbakadragen, särskilt efter flytten, och knappt ätit.
Lilla e är stark, men ledsen. Hon och Smulan har haft 14 år tillsammans, det är nästan tre gånger så länge som jag har varit med i bilden. Jag och kissen har väl aldrig haft någon jättevarm relation, det har snarare handlat om ömsesidig tolerans och, med tiden, respekt (hon har bara klöst mig ordentligt en gång, och det var för att jag råkade trampa på henne. Däremot har mina föräldrar och vänner haft mer otur med hennes humör). Men det känns väldigt tomt helt plötsligt.
Nu är hon i katthimlen.
"Jag hoppas att de har Gourmet där", sa lilla e.
"De har nog ännu schysstare grejer", sa jag.
"Var är kissemissen?" sa Elias och utan att vänta på svar flikade han in "Moffa himlen."
Inflyttningen går sådär. Eftersom flyttstädningen var som den var insisterar lilla e på att vi ska skura om alltihop och lägga hyllpapper överallt innan vi sätter in något i skåpet. Det är ett projekt för helgen, nu när vi äntligen är hemma bägge två samtidigt. Och eftersom vi har ambitionen att få vardagsrummet och vårt sovrum spacklat och målat innan sommaren är det lite otaktiskt att montera upp vare sig säng eller bokhyllor. Vi är alltså en aning i limbo.
Men Elias älskar stället, så slitet och skitigt det är. "Roligt nya hemma!" "Eget rum!" (inte för att han flyttat in där än, men...) Han kommunicerar hej vilt och sätter ihop ord på försök - kommer han inte på vilket ord han vill ha så börjar han om och när han väl fått fram vad han vill ha sagt upprepar han det tio gånger i ren förtjusning. Härom natten när jag skulle lägga honom berättade han ingående om att ramla fingret och tappa plåster.
Talet blir allt renare också. "Foton" är numera "fjorton".
Lilla e är stark, men ledsen. Hon och Smulan har haft 14 år tillsammans, det är nästan tre gånger så länge som jag har varit med i bilden. Jag och kissen har väl aldrig haft någon jättevarm relation, det har snarare handlat om ömsesidig tolerans och, med tiden, respekt (hon har bara klöst mig ordentligt en gång, och det var för att jag råkade trampa på henne. Däremot har mina föräldrar och vänner haft mer otur med hennes humör). Men det känns väldigt tomt helt plötsligt.
Nu är hon i katthimlen.
"Jag hoppas att de har Gourmet där", sa lilla e.
"De har nog ännu schysstare grejer", sa jag.
"Var är kissemissen?" sa Elias och utan att vänta på svar flikade han in "Moffa himlen."
Inflyttningen går sådär. Eftersom flyttstädningen var som den var insisterar lilla e på att vi ska skura om alltihop och lägga hyllpapper överallt innan vi sätter in något i skåpet. Det är ett projekt för helgen, nu när vi äntligen är hemma bägge två samtidigt. Och eftersom vi har ambitionen att få vardagsrummet och vårt sovrum spacklat och målat innan sommaren är det lite otaktiskt att montera upp vare sig säng eller bokhyllor. Vi är alltså en aning i limbo.
Men Elias älskar stället, så slitet och skitigt det är. "Roligt nya hemma!" "Eget rum!" (inte för att han flyttat in där än, men...) Han kommunicerar hej vilt och sätter ihop ord på försök - kommer han inte på vilket ord han vill ha så börjar han om och när han väl fått fram vad han vill ha sagt upprepar han det tio gånger i ren förtjusning. Härom natten när jag skulle lägga honom berättade han ingående om att ramla fingret och tappa plåster.
Talet blir allt renare också. "Foton" är numera "fjorton".
posted by Daddy Fool at 11:55 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home