Titta oj

Idag fick jag veta varför det tar 3-5 veckor att flytta ett bredbandsabonnemang från ett telefonnummer till ett annat. Eftersom det kan betraktas som en partsinlaga ska jag inte utveckla det alltför mycket, men allt är tydligen Telias fel.

Så nu sitter jag på jobbet. Det är inte så illa som det låter; jag sitter på jobbet efter fyra öl och en cider och fem-sex kycklingspett, för idag är det sommarfest och till och med vår vd bär shorts. (för den som inte förstår referensen, kolla det här och för all del det här även om den sista länken är en aning löjlig...

Vi var på Grönan och hade femkamp (22 lag), jag vann en kackerlacka på Tin Pan Alley och sköt 43 på luftgevär, och åkte, av en anledning jag inte riktigt kan förklara, Vilda Musen.

Två och en halv vecka till semestern, och har jag inte bredbandet tillbaka då lär jag försmäkta.

På hemmafronten: I helgen var vi på järnhandeln och valde färger, och i ett rent infall bestämde vi oss för att köpa akaciaplattor att lägga på balkonggolvet. Det kommer att kosta sisådär 2 000 spänn, men det kommer att bli så ruskigt snyggt så ni anar inte. Köppte så många vi orkade bära med oss (okej, kanske två-tre fler än vi orkade bära med oss) och ska fixa resten i helgen.
Vi har blommor i ampel nu också, och två tomatplantor och ett litet träd.
Vi tillbringar ju rätt mycket tid på balkongen. Att ha 8 kvadratmeter med morgonsol är livskvalitet, inser man snabbt, åtminstone när vädret varit som det varit.

Jo, vi har valt färger. Nu ska vi bara hitta målaren. Har vi inte hittat någon innan 1 juli får vi kanske omvärdera det där med att inte göra det själva. Vi kanske kan lära av misstagen från Hornsgatan och gå pedagogiskt tillväga?

Elias gör sin grej ungefär som vanligt och verkar trivas med tillvaron. Det är fortfarande siffror som är huvudintresset; och det där med att bara räkna till 20 har han tröttnat på. Vårt nya huskomplex är alldeles nedlusat med portar och han knallar runt med en vagn han snott från närmaste dagis (det finns tre i fastigheten), pekar på närmaste sifferbeströdda port och säger "Titta". Pappa frågar "Vad är det?" och antingen gissar han eller fegar ur, vilket han gör genom att säga "Oj."

Igår pekade han ut "sutti-ett" och "sutti-tre". Det är nästan lite skrämmande. För att inte tala om att han ville "pova stora gungan". Det gick bra, det med.

Nu släckte de ljuset på övervåningen. Det får jag se som en vink.
Och där nere kör coverbandet "Soul Man". Det får jag se som en vink till.
Snälla bredband, com hem nu.