Influtna

Inflyttningsfesten gick som tåget, vi var 25 pers ungefär och det var gästernas initiativ, inte mitt, att ta fram karaoken.

Grannarna klagade inte ens och Elias var hoss mormor och var jättesnäll.

Snällheten har det väl varit lite sisådär med i övrigt. På dagis har han inte riktigt anpassat sig till alla nya barn - där flera är yngre än han är - och regredierat lite, men de senaste dagarna verkar det ha lättat lite, och när jag har kommit och hämtat honom har han lekt med kompisar varje gång och inte velat gå därifrån.

Hemma pratar han som en tokig men i och med att han nu lärt sig säga "nej", dessutom med stor emfas i uttalet, så har han gått och blivit hushållets lille Gromyko.

Och som han sjunger! Pavarotti är död, men återväxten är tryggad. Han gör Bockarna Bruse i princip själv nu, liksom "En kulen natt-natt-natt" och ett helt gäng andra klassiker finns på repertoiren.

Bad idag, det gick väl en aning bättre än senast, men den här gången vågade jag inte duscha efteråt med honom utan gjorde det hemma, tre minuters gångväg bort. Han låter fortfarande som om vi håller på och torterar honom när vi tvättar håret på honom. Och jag fattar verkligen inte. Han tyckte det var så kul att tvätta håret en gång i tiden!

Soffbordet kom till slut, precis lagom till festen. Åh så snyggt det är! Väl värt att vänta på, om än inte tre månader, kanske.