Glöm bort bekymmer, sorger och besvär

Lilla e går snart in i vecka 30 och det märks att den lilla sparkpluggen som ligger därinne snart vill ut. Maken till kickboxing har jag inte känt sedan jag spelade Mortal Kombat i datorspelens barndom. Apropå det bör jag nämna min nyinköpta Xbox 360. Japp, jag har blivit konsolgubbe, det är väl någon sorts tidig 40-årskris (snart fyller jag 32, gah!) men åtminstone mer sunt än att ta mc-körkort (även om jag har vänner som inte skulle hålla med på den punkten). Elias tycker konsolen är väldigt kul, särskilt Bilar-demon som fanns med på hårddisken. Han tycker väl också att det är kul att mamma har en lillebror i magen, även om han ibland får för sig att säga knasigheter som "Jag ska hoppa sönder lillebror" och dylikt.

Han har blivit väldigt lillgammal i talet de senaste dagarna - kanske är det broderskapet som får honom att försöka leka vuxen. Han säger så i alla fall - "jag leker vuxen" vilket är bra att använda i retur när han sitter och fipplar med besticken vid matbordet i stället för att äta som VI VUXNA gör. När det är något han tycker är väldigt gott äter han snabbt, effektivt och med hyfsat bordsskick. Glass spiller han, exempelvis, aldrig en enda droppe av. Hm.

En matbordsdialog från den här veckan, värd att spara för eftervärlden:

"Dumma lilla... skrattrumpa!"
"Va?"
"DUMMA LILLA SKRATTRUMPA!"
"Vem sa så?"
"Jag!"
"Till vem då?"
"Till dej! T-A-M-A-T-M-A!"

Och andra saker.
"Jag tänker på bra!" och "Det regnar vattenfall!" samt, för att understryka att det inte alltid är lätt att vara förälder till en verbal snartfyraåring: "Du är en potta, pappa. Jag ska kissa på dej!"

Sedan kan han "Var nöjd med allt som livet ger" utantill nu. Det finns sämre saker att sjunga på.

Om jag nu bara kunde bli av med den jämrans snuvan...