Far till en fyraåring

Jag har precis kommit hem från jobbet - lång dag idag - och lilla e och stora ponken ligger och snusar förnöjt i stora sängen. Skönt, hon har haft väldigt svårt att sova på senaste tiden, vilket inte är så konstigt eftersom det bara är två veckor kvar till beräknad förlossning och lillebror både är större än Elias var och pockar mer på uppmärksamhet med sitt ständiga sparkande. Fast han låg i alla fall åt rätt håll, senast vi kollade.

Idag för fyra år och en dag sedan låg vi i en familjesjukhussäng i Danderyd och försökte hämta oss från både pärsen vid förlossningen och det alldeles nya i att vara föräldrar. Inför-känslan är helt annorlunda, även om jag äntligen kommit så mycket i fas med trimestrarna att jag ser till att aldrig ladda ur mobilen (note to self: sätt mobilen på laddning ikväll!)

Igår blev Elias fyra år och hade förvånansvärt lätt att somna kvällen innan, men vaknade gjorde han 07:10 och ropade "HALLÅ! Fyller jag år idag?!" Det var inte en retorisk fråga - han undrade verkligen, vågade väl inte vara riktigt säker på att det verkligen var så. Vi förklarade att så var fallet men att han allt fick gå och lägga sig igen så att vi skulle kunna sjunga för honom.

Sedan lite presenter (en sjörövarbok, ett sjörövarsvärd, ett paraply med Blixten McQueen och lite kläder) och en födelsedagsmuffin till frukost med fyra ljus i (tårtan, och resten av presenterna får han när släkten kommer på söndag), och sedan bar det av till dagis där det vankades glass och sång till maten. Han är på storbarnsavdelningen nu, till slut, och från att ha varit äldst är han plötsligt yngst igen, vilket han verkar tycka är ganska roligt.

Jag hämtade honom och vi tog bussen en extra bit hem. Han flörtade med en tonårstjej (en oändlig rad av alltmer fantasifulla grimaser) hela vägen från Hornsgatan till Eriksdal. Sedan blev det födelsedagsmat han hade fått bestämma själv (nudlar med broccoli, minimajs och fläskfilé) och lite mysande i soffan innan han själv började förklara att han var trött. Då läste jag hans nya, långa födelsedagsbok och han släckte sänglampan och somnade bums med ett leende på läpparna. En rätt odramatisk men rätt harmonisk födelsedag, fast på söndag blir det åka av.

I morse vaknade han betydligt tröttare, för övrigt, och det första han sa var "Är det *gäsp* fortfarande min födelsedag?" Jag förklarade att han skulle vara fyra år i ett helt år nu och han tog det med jämnmod men avkrävde mig ett löfte om att "när jag blir fem år ska jag bjuda hem alla mina kompisar." Vi tar det då.

Inom en månad är det ju en födelsedag till...