...och han börjar redan få slut på rubriker!
Tick. Tack. Tick. Tack. Vi har försökt med förberedelse. Organiserad oförberedelse. Färdknäppar. Magmassage. Besvärjelser. Återstår hot. Ungen vet nu att om det här dödläget fortsätter dra ut på tiden finns det en icke försumbar risk att vi döper den till antingen "Steve" eller "Beirut".
Så här långt har svaret bara varit en kick i lilla e:s revben inifrån, följt av ilsken tystnad. I morgon är det dags att ringa barnmorskan, så hjälp är på väg! På ett sätt vill man att det ska vara konstant kontakt, samtidigt som det förstås egentligen skulle vara opraktiskt. Det känns bara så grymt frustrerande att inte kunna göra något.
Var tillbaka på jobbet idag, och hade svårt att ställa om dygnsrytmen. Man går och lägger sig 01:30, somnar fem, klockan ringer sex. (mantra: "Lika bra att jag är van..."). Minns väldigt lite av dagen. Hade visst utvecklingssamtal. Det blir nog bra.
Hemma igen, och välsignad halvdvala tills Daniel ringde och vi tog en sedan länge inplanerad fika (ja, mobilen låg på en decimeters avstånd från min hand hela tiden, och nej, lilla e ringde inte ens för att retas).
Sedan blev det heldvala, trots kopiösa mängder kaffe under dagen. Det är egentligen ganska fascinerande, hur en säng vissa dagar kan kännas bara varm, knölig och obekväm, och andra dagar vara den underbaraste platsen på jorden. Tror jag hade ett saligt leende på läpparna så snart huvudet landade på kudden.
Enda orsaken till att jag inte stannade i sängen var att jag måste skriva något om den här dagen, så att släkten (hej!) vet att ingenting hänt och slipper få tokspel och ringa oss lockan fyra i natt bara för att se om vi är hemma. (inte för att jag har någon anledning att tro att någon skulle göra det). Så om det här inlägget verkar förvirrat och intetsägande så har jag en rätt hyfsad ursäkt om jag får säga det själv.
Nåväl.
Jag tror - tror - att den här dagen har varit rätt okej, trots allt. I själva verket minns jag som sagt mycket lite. Gnattgnatt.
Dagens...
...tidrapport: 192 timmar över AND COUNTING...
...filmtips: Cluedo - The Movie (1985). Mycket bättre än det låter, med Tim Curry från The Rocky Horror Picture Show i högform.
...snabbmat: Kebabrulle, från Folkets Kebab Hornsgatan. Det är stabilt.
Så här långt har svaret bara varit en kick i lilla e:s revben inifrån, följt av ilsken tystnad. I morgon är det dags att ringa barnmorskan, så hjälp är på väg! På ett sätt vill man att det ska vara konstant kontakt, samtidigt som det förstås egentligen skulle vara opraktiskt. Det känns bara så grymt frustrerande att inte kunna göra något.
Var tillbaka på jobbet idag, och hade svårt att ställa om dygnsrytmen. Man går och lägger sig 01:30, somnar fem, klockan ringer sex. (mantra: "Lika bra att jag är van..."). Minns väldigt lite av dagen. Hade visst utvecklingssamtal. Det blir nog bra.
Hemma igen, och välsignad halvdvala tills Daniel ringde och vi tog en sedan länge inplanerad fika (ja, mobilen låg på en decimeters avstånd från min hand hela tiden, och nej, lilla e ringde inte ens för att retas).
Sedan blev det heldvala, trots kopiösa mängder kaffe under dagen. Det är egentligen ganska fascinerande, hur en säng vissa dagar kan kännas bara varm, knölig och obekväm, och andra dagar vara den underbaraste platsen på jorden. Tror jag hade ett saligt leende på läpparna så snart huvudet landade på kudden.
Enda orsaken till att jag inte stannade i sängen var att jag måste skriva något om den här dagen, så att släkten (hej!) vet att ingenting hänt och slipper få tokspel och ringa oss lockan fyra i natt bara för att se om vi är hemma. (inte för att jag har någon anledning att tro att någon skulle göra det). Så om det här inlägget verkar förvirrat och intetsägande så har jag en rätt hyfsad ursäkt om jag får säga det själv.
Nåväl.
Jag tror - tror - att den här dagen har varit rätt okej, trots allt. I själva verket minns jag som sagt mycket lite. Gnattgnatt.
Dagens...
...tidrapport: 192 timmar över AND COUNTING...
...filmtips: Cluedo - The Movie (1985). Mycket bättre än det låter, med Tim Curry från The Rocky Horror Picture Show i högform.
...snabbmat: Kebabrulle, från Folkets Kebab Hornsgatan. Det är stabilt.
posted by Daddy Fool at 1:00 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home