En månad senare

Elias är två år och sju månader, minus två dagar, och även om jag inte haft tid/ork att skriva någonting här har det givetvis hänt massor under frånvaron. Mest i fråga om pratandet, förstås - han babblar och sjunger så det står härliga till, och häromdagen uppfann han sina första kombinerade ord, i alla fall dem vi har kunnat uppfatta.

Det var häftigt. Han höll på och byggde ihop legoklossar - också en sak han har lärt sig, han har varit grym på att stapla klossar ovanpå varandra till närmast skrämmande höjder, men det var först i helgen som han äntligen greppade att det underlättar om man klämmer ihop bitarna också. Nåväl; nu byggde han en lååång rad av lego på golvet. Jag försökte övertyga honom om att det är roligare att bygga ett högt torn än ett långt torn, men han var omutlig. Sedan började han köra runt med en bit torn på golvet, och sedan sa han det.

Torntåg. Vilket han snabbt reviderade till tornbuss.
Buss är hetare än tåg just nu. Femtifemman till Jotthagen har han kunnat säga länge, men nu har han fattat att Sextisexan till Remesålme är ännu coolare. Den går nämligen precis förbi dagis, och de flesta morgnar när jag lämnar åker vi den dit. Stadsdelsnamnen är väl inte helt rent uttalade, men siffrorna? Perfekta.
Han är besatt av siffror, bokstäver och Disa, tjejen han har mest ögon för på dagis just nu. Hon är lite äldre än han och har precis fått flytta ner till storbarnsavdelningen där de har ett kuddrum, med ribbstolar ända upp i taket att hoppa ner från, vilket är ytterligare en faktor i Elias nya stora livsmål, att ta sig en trappa ner.

Snart är han stor.

Pott-tränandet går fortfarande sisådär. Vi har kommit så långt att han gärna sitter på pottan, men det är sällan det faktiskt händer något. För honom är det mer som en sagostund.
Att somna själv går ibland, ibland inte. Ikväll till exempel försökte jag gå flera gånger, Elias mumlade lite till och pappa sitta breve dej (det där med mig och dig är lite knepigt), när jag försökte gå ändå började han gny, och jag föll till föga tills jag behövde gå på muggen. Då sa jag "pappa kommer snart tillbaka", han sa okej och när jag kom tillbaka en minut senare sade han gonatt pappa, ses i morron, vände sig över på sidan och när jag tittade in igen tio minuter senare sov han som en stock. Det finns någon mekanism där som jag inte har klurat ut.

Under tiden har jag blivit en smula tjockare igen (Beach 2008-projektet ligger i djupa startgropar) och blivit intervjuad av DN, men det är en helt annan historia.