Wednesday, July 26, 2006

Sånger att slagga till

Är gräsänkling ikväll (lilla e är och lirar biljard med motter) och ännu mindre e sover, så jag tog tillfället i akt att göra en ny nattplatta, för första gången på länge.

01 I Need Some Sleep - Eels
02 I'm On My Way - Rich Price
03 Inside My Love - Minnie Riperton
04 The Grand Duel (Parte Prima) - Louis Bacalov
05 Fair - Remy Zero
06 Roll With Me (instr) - Blacknuss
07 Nothing's Impossible - Depeche Mode
08 The Man With The Child In His Eyes - Kate Bush
09 Mr. Bobby - Manu Chao
10 The Morning After - Ronny Jordan
11 Lover Man - Barbara Morrison
12 More Than You'll Ever Know - Michael Ruff
13 Close Your Eyes - Chemical Bros feat The Magic Numbers
14 Make Love - Daft Punk
15 Respect (All My Relations) - Enigma
16 Utopia - Sofia Loell
17 All We Are - Fischerspooner
18 Fields Of Gold - Sting
19 Imagine - Ray Charles


Den tar mig nog in i pappaledigheten. Sju arbetsdagar kvar.
Annars då? Det blev ett par besök på Jazzfestivalen. Vi hade VIP-biljetter och kände oss very important. Delvis för att drickat var fritt. Lilla e var med på fredagen, lördagen fick jag gå själv. Miriam Makebas konsert var varm och mysig, Avishai Cohen Trio funkstudsade som fan och Nils Landgren med vänner (alltifrån Ruskträsk Johansson till Magnum Coltrane Price)... ja jösses vilket drag. Det enda som fattades var att ha en lilla e att pussa på...

Thursday, July 20, 2006

Kalla kårar

Jag brukar ibland beskrivas som en ganska bitter och cynisk person - ibland brukar jag beskriva mig själv som det - och någon sanning ligger väl i det. Jag har väldigt lite respekt för den politiska processen, ungefär lika lite respekt för media (och nej, DN är precis lika illa som alla andra) och "folkviljan" ska vi bara inte tala om.
Folk är idioter. Utom några, som jag tycker om.

Men man blir väldigt mjuk av att hålla ett litet liv mellan sina händer.

Ikväll var jag och handlade, eftersom jag fick en obetvinglig craving efter marängsviss (är jag gravid? Nä, men det är gott). På Hemköp lade jag märke till att John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda kommit i pocket. En kritikerhyllad (har i och för sig inte mycket respekt för litteraturkritiker heller - been there, done that - men ändå) skräckroman i dunkel stockholmsmiljö bräddfylld av zombier känns som perfekt sommarläsning, och eftersom jag inte köpt en bok på flera dagar (begagnade räknas väl inte?) bollade jag den lite i handen och var på väg att lägga den i korgen när det slog mig.
Varför jag inte köpt den tidigare.
Jag mindes en av recensionerna, att boken till stor del handlar om en liten pojke som heter Elias. Som är två år och som återvänder från de döda.
För ett ögonblick svindlade det för mig. Det svartnade för blicken och tryckte över bröstkorgen.
Blotta tanken.
Blotta mardrömmen.
Jag kommer nog inte att läsa den på mycket, mycket länge.

Och jag kommer att pussa gubben en extra gång på pannan och snusa en extra gång på hans hår innan jag går och lägger mig.

Wednesday, July 19, 2006

Facktermer

Ytterligare en komplikation - Elias har tagit vårt mest effektiva (nåja...) vapen och börjat använda det emot oss. Han började leka med nåt olämpligt igår, kommer faktiskt inte ihåg vad, och jag sade, som sig bör, "Aj aj!"

Elias vände sig om, med en lurig glimt i ögonen, och utbrast, klart och tydligt och välintonerat, "Aj aj!"
Och började skratta.

Suck.

Fast när vi säger "Varsågod" så säger han "Tack". Så det finns hopp.

Han var en sväng på BVC idag - det var slut på AD-droppar så lilla e passade på att få de senaste statsen. 11,1 kilo och 79 cm, och hans huvud hade blivit ännu större också förstås.
11,1 kilo liten gubbe.
Han är värd sin vikt i guld.
Vad kostar 11,1 kilo guld?
Äh, han är värd mycket, mycket mer.

Nyss gav pappa mamma en puss på kinden. Då skrattade Elias. Så mamma fick en puss till. Då skrattade han ännu mer. Då fick mamma massor av pussar och Elias tyckte det var jättekul.
Den leken leker pappa gärna dygnet runt.

Thursday, July 13, 2006

Lidnersk knapp

Då har Elias lärt sig ett nytt trick igen. Mest är det nog fammos och faffas "fel", de har indoktrinerat honom både länge och väl när det gäller strömbrytarens ädla konst, och lampor har han alltid verkat gilla, så det var väl väntat...

Hur som helst, han har börjat släcka ljuset.
Så pass att det verkar vara hans nya favoritsysselsättning.
Ganska praktiskt egentligen, för vår elräkning är inte att leka med.
Poängen är nämligen att medan han kan släcka en lampa - och gör det, om och om och om och om igen - är han någon centimeter för kort för att tända den igen.

Det ser således mörkt ut för vårt hushåll den närmaste framtiden.
Tills han vuxit någon centimeter till.

Vilket i och för sig inte borde dröja speciellt länge. Han lär ha passerat 80 centimeter nu, och eftersom armarna också växer har vi börjat inse att det är hög tid att köpa spiskantsskydd och kylskåpspoesin kryper stadigt uppåt på dörren för att i det längsta försöka undvika att han tuggar i sig något av de fantastiska alstren, typ

vilken
smak
har
ett
jag


och de andra som vi aldrig riktigt fått klart för oss vilka som satt dit, eller när.

kylskåp
utan
ironi


är i alla fall min. Den sitter högst upp till höger på kylskåpsdörren. Och så säger folk att jag inte har sinne för ordning.

Borde göra en som lyder

ät
inte
denna
poesi


Den ska nog sitta rätt högt.

22 dagar kvar.

Tuesday, July 11, 2006

Ja ka pa ta te

Ja, så sa Elias vid kvällens sista blöjbyte.
Nu är frågan om han menade "Jag ska bada dig" (vilket inte stämmer, än så länge är det vi som badar honom och det brukar äga rum på morgnarna), "Jag ska borsta tänderna" (vilket var helt sant för det var vad vi gjorde sedan!) eller något helt annat, typ "Dumma blöja" eller "Jag vill inte sova, jag vill rycka kissen i svansen!" eller "Summan av kvadraten av katetrarna är lika med (vad det nu är, han är nog bättre på matte än jag)"

Se där, något att bry hjärnan med innan sömnen kommer.

<- Puss på dig, mamma!

Sömn ja. I morse vaknade Elias klockan fem och gjorde väldigt klart för oss att han var väldigt pigg. Han ljög förstås, men alla våra försök att få honom att acceptera det oundvikliga och somna om nådde bara nästan ända fram. Vid halv sju gav vi upp och gick upp. Så nu är frågan varför i hela friden både lilla e och jag fortfarande är vakna.

Antagligen är vi för trötta för att gå och lägga oss.

Det blev svalare, och igår föll nog mer regn än på hela tiden efter Annandag Pingst sammanlagt, men det var fortfarande ljummet och kvalmigt och det är först nu ikväll som temperaturen börjar bli lite human i lägenheten. Det ska bli varmt till helgen igen. Att man aldrig är nöjd.

Om 24 dagar stämplar jag ut.

Stressig men väldigt produktiv dag på jobbet. Är alltid som mest inspirerad när jag är övertrött. Även om jag borde ha en skylt runt halsen sådana dagar med texten "VARNING! Bits!". Men det blev en riktigt, riktigt bra sajt den här gången.

Sunday, July 09, 2006

32 i skuggan

Nej, förlåt, jag vet att det inte har blivit så mycket skrivet här, fastän Elias växer så det knakar (kalaskulan är extra pussvänlig just idag). För eftervärlden kan jag passa på att nämna att det har varit en underbar sommarvecka, även om det varit på gränsen till för varmt, och att värmerekordet i sovrummet nu är 28,5 grader. Korsdrag eller inte - snart tar vi banne mig upp fläktarna.

Så jag skyller på värmen - och, förstås på jobbet där jag väl är i princip ensam kvar från och med i morgon.

Tack gode Gud att fotbolls-VM är över! Projektet har varit nära att ta knäcken på mig, men om någon trodde att det skulle bli lugn och ro för stackars Daddy Fool efter det har vederbörande tvärfel. Nästa projekt är inte riktigt lika omfattande, men å andra sidan måste jag göra två personers vanliga jobb under tiden också.

26 dagar.

Elias sov över hos mommo för första gången i fredags, medan jag och lilla e äntligen tog chansen att se Depeche Mode live. Konserten blev extremt hyllad i alla tidningar, men vi kände väl inte den där riktiga evangeliestämningen med tanke på att vi stod rätt långt bak. Och hela grejen med att höra Stripped och andra klassiker i dagsljus och med flaggorna vajande i vinden var lite, eh, fel. Det låg väl bara i sakens natur att vågen gick runt på läktaren innan konserten började. Vågen. På Depeche. Hallå?
Fast det var förstås skitbra ändå.

Elias översovande gick bra, det också. Ytterligare en sak vi inte behöver oroa oss för längre.
Hans favoritord är fortfarande "sko", och hans fotfetisch känns ännu mindre sund nu när han har börjat bita oss i tårna i stället för att bara "pussa" på dem. Dessutom stampar han oss allt oftare på fötterna (när han inte pussar på fötter eller biter på fötter, alltså). Andra framsteg är att lilla e har fått honom att säga "Iaaaaooo" när hon frågar "Vad säger kissen?" men jag misstänker att det är en betingad reflex eftersom han nästan alltid följer upp det med att säga "sko" igen.
Antingen det eller så har han snöat in på Mästerkatten i Stövlar.

Nu oroar jag mig mest för om jag ska lyckas ta mig igenom de fyra veckorna massiv jobbstress som återstår innan pappaledigheten tar vid.
Fortsättning följer.

Men det ska visst bli svalare i morgon.

Just nu passerar förresten en massa tutgalna italienare vårt vardagsrumsfönster. Man undrar ju hur det hade låtit om Sverige hade vunnit VM.