I väntan på augusti

I dag, dag nummer 130 sedan Elias föddes, står det faktiskt ganska still i huvudet. Så som en ursäkt för att lägga in en aktuell bild kan jag passa på att fylla upp lite utrymme med låtlistan till Elias och vår nya sovrumsplatta.

01 John Lennon - Beautiful Boy
02 Air - Alone In Kyoto
03 Elton John - Rocket Man
04 Bob Marley - No Woman No Cry
05 Bliss - Song For Olabi
06 Björk - Venus As A Boy
07 Chemical Brothers - Asleep From Day
08 Depeche Mode - Waiting For The Night
09 Euphoria - Little Gem
10 Kent - Järnspöken
11 Zero 7 - Give It Away
12 U2 - Peace On Earth
13 Simon & Garfunkel - America
14 Neneh Cherry & Youssou N'Dour - 7 Seconds
15 George Harrison - Isn't It A Pity (version two)
16 Massive Attack - Protection

<- Och den stora krypdagen närmar sig med skrämmande hastighet. Så här nära är det!!

Farmor och farfar på besök i helgen igen. Farmor glömde plånboken. Så går det när man blir bedårad.
...och mormor och moster kryssar runt i Medelhavet. Olika falla ödets lotter. ;)

Shake, rattle and roll

Natt till fredag, och Daddy Fool har en dag kvar på den stressigaste jobbveckan sedan han jobbade på nättidning. Och etter värre blir det nästa vecka, när två pers till går åt semester, och om jag inte räknat helt fel ska jag göra 3,5 personers jobb, samt i allt väsentligt vara chef åt mig själv, fast givetvis utan befogenheter.

Jag kan, till exempel, inte bevilja mig själv semester.

Tror jag.

På hemmafronten är läget ganska statiskt. Elias fortsätter sina fåfänga (?) krypförsök, tänderna är halvvägs uppe och vi får väl inte riktigt så mycket sömn som vi borde, men inte så lite som vi fick när han hade kolik.

Pappa fick ledigt igen och gick på DN-galan med [this space intentionally left blank]. Trevlig distraktion, god öl (efteråt - den på Stadion sägs smaka diskvatten och pengarna går till Djurgården) och någon millimeter från ett världsrekord i damernas stavhopp. Har fortfarande aldrig sett ett världsrekord slås live och på plats.

Jo förresten - i kortbanesimning. Men det räknas inte.

Skallran kom så småningom. En del avvikelser i design och storlek, men ändå en hjältemodig insats av den engelska avdelningen. Den här är mycket större, så vi lär märka om den ramlar ur vagnen.

Apropå England så hade vi snabbvisit från London i veckan. Kan tänka mig att de flesta Londonbor gärna är någon annanstans i nuläget. Elias charmade deras treåring Yasmin rätt ordentligt och han fick sin första puss från någon som varken är en nära släkting eller en mjukisgris i polyester. Eller egentligen den andra - för enligt lilla e var det en annan treåring som "antastade" honom när mor & son var ute och fikade med moster tidigare på dagen.

Var det bara en tillfällighet att han hade sin Heartbreaker-tröja på sig?

Elias farmor är åtta år äldre än farfar.
Lilla e är fem år äldre än Daddy Fool.
Så 2,5 års skillnad? Tja, han kanske redan träffat sin framtida fru? Men vilken av dem?

När Daddy Fool var liten var hans föräldrars plan förmodligen att en dag gifta bort honom med Yasmins mammas lillasyster. Nu blev det inte så, men...

...jag är säker på att farmors kugghjul redan har börjat snurra. :)

Nattmanglingar

<- Just det ja, nu kan han käka själv också. I alla fall trettio sekunder i stöten. Snart är vi helt överflödiga...

Så var sommaren tillbaka till svensk standard - regn, regn, och åter regn. Fast det skulle vara förmätet att klaga.

En minst sagt konstig arbetsvecka har det varit. Daddy Fool har suttit på kontoret halva nätterna, med bara nattvakter och kundservice som sällskap, och diggat mobiltelefonjazz. Morgnarna har han sovit, och med skiftande framgång försökt kurera sommarens andra förkylningsattack. Det är puss-embargo på lillen igen, med andra ord.

Vilket är jobbigt, för han är ju så förbannat söt!

When I ->
get a kick
out of you

Men - om pappa sover, så gäller inte detsamma för Elias. Han vaknar fortfarande envist en till två gånger under de mörka (nåja) timmarna, och kräver käk, uppmärksamhet och fri yta att rulla på. Två av tre är inte så dåligt. De senaste morgnarna har lilla e (välsignade kvinna!) gått upp med honom och låtit pappa sova åt helsike för länge. När jag vaknade klockan 13 igår, efter att ha drömt att jag, [this space intentionally left blank] och bruden från "Billy Madison" var ute och spelade golf. Bisarrt - både att jag var ute och spelade golf, och att det inte var bruden från "Happy Gilmore".

Sedan hade jag vanvettig huvudvärk på jobbet. Säkert rätt åt mig.

<- På allmän begäran - bildbevis på tänderna! Det tog ett tag att få till ett skarpt foto...

Elias-update i övrigt: Kryp-pretentionerna fortsätter, och på något sätt känns de farligt nära att bli till kryp-ambitioner. Han har löst rullningsproblemet genom att krypa ihop till en spottande, fräsande liten boll av frustration och sedan skjuta ifrån med benen. Man upphör aldrig att fascineras över alla nya ansiktsuttryck han bjuder på, och efter allt ätande den senaste tiden kan han bläddra bland hakorna igen, om han vill.

Vi har fått kontakt med England, och mått och steg har vidtagits på andra sidan Nordsjön för att smuggla in en ny kattskallra. Har en känsla av att Peter inte nöjer sig förrän han funnit en i exakt samma färgskala. Det känns tryggt. Tills vidare är Tigger ett helt okej substitut, även om man lätt blir trött i armen.

Men farsan, det där
med "skallergång" var ju riktigt kul!->

Fattar inte det där med skallror - de har en närmast hypnotiserande effekt. Om någon tryckte upp en sådan där oljudspåse i mitt ansikte skulle jag bara bli irriterad. Men Elias somnar som en stock - och vad som är riktigt scary är att den börjar verka på lilla e också. :)

Två grejer som aldrig kom med i förra inlägget - orden "t-shit" och "skallergång".
Vid närmare eftertanke var det kanske lika bra.

En ledig dag, men många planer för veckan som kommer. De lär nedtecknas här i en eller annan form.

Till minne av en skallra

<- Under de första månaderna av hans liv var skallran hans ständiga följeslagare. Det mystiska försvinnandet på kvällen den 17 juli 2005 blev ett trauma för både honom själv och hans hårt prövade föräldrar...

Lite långhelg har det varit, för i morgon börjar Stockholm Jazz Festival, och den ska Daddy Fool tillbringa... på kontoret. Lång historia, suffice to say jobbar jag kväll igen, om än bara för en vecka.

I går drabbades vår lilla familj av en banal men jobbig händelse - Elias skallra, den magiska, engelska kattskallran som vi fick av Peter och Audrey i julas, som räddat oss många nätter och som håller en decibelnivå som förmodligen är totalförbjuden i mellanmjölkens och cykelhjälmens förlovade land, avvek under en promenad, förmodligen i samband med att en kudde flyttades ur vagnen i närheten av apoteket på Torkel Knutssonsgatan. Trots intensivt sökande återfanns den inte och efter någon timmes fruktlöst spanande längs hela rutten avblåstes jakten.

Vi kommer förmodligen aldrig att få veta varför skallran ville lämna oss. Var den än är så hoppas jag att den har det bra, och inte saknar att bli skakad, bultad och tuggad på.

Allvarligt talat - det här innebär ett problem. Som jag sa är den här skallran osedvanligt högljudd, och de substitut som Socialstyrelsen (eller vilka de nu är)anser godtagbara är rätt så fjuttiga i jämförelse. Vi hittade en hybridskallra på BabyProffsen som förmodligen slank igenom tullen av misstag. Den har inte samma barnvänliga design, men den har Tigger på sig, så den får duga som reservskallra för ögonblicket.
Men parallellt med detta har vi inlett förberedelser för att smuggla in en ny kisse.

Ibland har Gubbo sådana där stunder när man nästan kan SE att synapserna växer samman innanför pannbenet. Extremkaibrering. Det är fortfarande kryp/ålnings/hasningsövningar som gäller, och han är ständigt på gränsen till både sammanbrott och genombrott. Det är bara lite, lite koordination som ska till...
...ingen brådska för vår skull, alltså.

Idag hade han en sådan där otröstlig period som han inte haft på särskilt länge, och blöjbytet blev minst sagt knepigt. Till slut fick han mat, lugnade ner sig och hamnade på pappas mage för att rapa. Det kom rapar i båda ändar, så att säga, och Daddy Fool skulle flytta gubben någon decimeter när han upptäckte att blöjpåtagningen inte hade varit 100-procentig just den här gången.

Sanering vidtog.

Dagens...
...sämsta: ...stod jag för som vanligt. "Whassup, Tigger?" Kommentar överflödig.

Stockholm, Stockholm, världens stad

Det blev inte regn, men temperaturen kröp ner några grader och efter en ovanligt stimulerande dag på jobbet - vår AD har dragit på semester, så nu blir det till att leka en hel del i Photoshop - var vädret så behagligt att Daddy Fool traskade hem.

Skeppsbron med precis lagom ihärdig pålandsvind, med utsikt mot Skeppsholmen i högsommarskrud - mmm, det är som att vara utomlands. Särskilt som alla runt omkring en pratar tyska, engelska, ryska, spanska, italienska eller något odefinierbart, finsk-ugriskt språk (fast det kan också vara göteborgska).

Om stan visade sig från sin allra bästa sida, visade sig Elias från sin mest, eh, intressanta. Herregud, grabben är tre och två tredjedels månad, och som om det inte var nog att tänderna är på väg upp och han rullar nästan obehindrat igen försöker han krypa. Vad är det som händer? Vad blir nästa steg? Andragradsekvationer? En roman? En popplatta (piano lirar han ju som bekant redan)?

Naturligtvis kan han inte krypa.
Naturligtvis blir han helilsken när han inte kan krypa.
Naturligtvis gnäller han mer än vår balkongdörr, ålar sig som en... ål, och förflyttar sig relativt långa sträckor på rent jävelskap.
Med "relativt långa sträckor" menar jag, typ, en halvmeter, men det är tillräckligt för att det ska kännas jobbigt att lämna honom utan tillsyn.

"Han sa 'mamma' idag", sa lilla e när jag kom hem.
Yeah, right.
Elias första ord, när det kommer, (för jag medger att "Gok? Olalalalala!" inte räknas) kommer sannolikt att vara "Gubbo!" Det är helt och hållet pappas fel, och det är kanske bäst att förklara bakgrunden innan den ödesdigra dagen är här.

Det hela handlar om rapmusik.
Alltså, sången jag komponerat för att få honom att rapa.
Så här går det till: Ena handen under Elias rumpa, andra mot nacken. Hans mage mot mitt bröst, hakan på min axel. Sedan ett taktfast skuttande och den oförglömliga lyriken:

Gubbo gubbo gubbo
gubbo gubbo hey!
Gubbo gubbo gubbo
gubbo gubbo hey!
Gubbo gubbo gubbo
gubbo gubbo hey!
Gubbo gubbo gubbo gubbo
gubbo gubbo hey hey
Gubbo gubbo gubbo gubbo
Gubbo gubbo hey
Okey okey okey okey okey

Lite Martin Svensson meets Ramones, således. Melodin är odefinierbar och infantil. Lilla e påstår att den är ett plagiat av "Dreydl dreydl dreydl", men det vägrar jag att kännas vid.

"Han kommer att tro att han heter Gubbo", klagar hon också.

Möjligt.
Men han rapar bra i alla fall.

Jag ser moln, jag känner vind

<- Elias på väg ut på äventyr i den stora världen utanför babygymmet. Men vad är det här? "Vi kan inte gå över den, vi kan inte gå under den..."

...och gudarna ska veta att det behövs, efter en och en halv veckas oavbruten värmebölja.

Den första svala kvällen sedan semestern tog slut tillbringade pappa, med sedvanlig timing, i tvättstugan. Sex maskiner, och det sista man känner sig som efter en sådan pärs är en sex machine. Särskilt inte när jag stressade iväg till affären mellan upphängning och centrifugering i min fulaste t-shirt (den ser ut som om Elias kaskadkräkts lingonsylt på den), sladdriga, svettiga mysbyxor, badtofflor och en häpnadsväckande brist på frisyr.

Elias väger 5 840 gram nu. Ersättningen verkar ha gjort susen, det magonda avtar mer och mer och det enda stora problemet, för honom och hans föräldrar har väl egentligen varit värmen.
Och Hammarby, då, för pappas del.

Idag lärde Elias sig att rulla igen, även om tekniken inte är fulländad.
Fortfarande bara åt ett håll, dock, vilket skapar nya och spännande logistiska problem hela tiden.

Dessutom kräver han underhållning hela tiden - den sociala fasen som en treochenhalvmånadsbebis går igenom är både en välsignelse och en förbannelse.

Fast ibland räcker det med att han får hångla med en gris.

Nåväl.

Små, lätta moln idag.
Stora, kulna, tunga, skitmörka åskmoln i morgon?
Please?

Hot town, summer in the city

Klockan är strax efter elva när jag skriver det här, och i sovrummet är det lik förbannat 27,5 grader. På balkongen minst 25.
Vi använde bordsgrillen ikväll. Kalkonfilén blev jättegod, men frågan är om det var så genomtänkt, alldeles oavsett.

Södermalm skulle lika gärna kunna ligga vid Ekvatorn.

Vet inte om det är värmen, men Elias beteende idag har tangerat det bisarra. Det började redan när vi skulle lägga honom i går kväll. Varje gång vi lade ner honom på rygg visade han förtjust upp sin nyvunna förmåga att vända sig på mage. Sedan tog det stopp. Han böjde armen bakåt på samma sätt som han gjorde när vi började magträningen, och när han märkte att han inte kunde ta sig över på rygg igen blev han heligt förbannad. Alla larmrapporter har ju gjort oss lite nojiga när det gäller sovställning, så han fick ligga mellan oss, och lilla e fick agera "stoppkloss" eftersom han alltid och undantagslöst rullar åt vänster.
Elias var måttligt förtjust i arrangemanget, men efter en rejäl omgång skallrande stillade han sig till ro vid midnatt och sov till fem - en bedrift med tanke på värmen.

Vid halv nio stack pappa till jobbet, och farmor och farfar tog med svärdotter och sonson på en rejäl promenad / shoppingrunda.
Nu har han en skrattande sköldpadda som ser ut som E.T, en sängmobil som spelar Blinka lilla stjärna och där det bland annat hänger en gris som ser ut att hålla på Djurgården (pappas protester över telefonen avfärdades bestämt. Kvinnor. Först frågar de vad man tycker, och sedan, när man svarar ärligt, då är man löjlig. ;) ).
Och ännu mer kläder.

En genomsvettig Daddy Fool vacklade in i lägenheten strax före 18 och sedan skulle vi ge oss ut och handla. När vi lade Elias i vagnen - jajamen, han vände sig på mage och började vråla.
Vi vände honom.
Han rullade över på mage och fortsatte vråla.
"Okej, då får han väl vråla då" tänkte vi och gick.
När vi kom ut genom porten lugnade han ner sig, men låg fortfarande på mage i vagnen, stödd på armbågarna, som han brukar ligga när vi magtränar honom.
Vi öppnade fronten på vagnen - och sedan låg han så och stirrade ut på världen framför vagnen med stora ögon hela vägen till butiken.
Synd att vi inte hade kameran med oss. Har aldrig, aldrig, aldrig sett något liknande förr, och frågan är om det händer igen.
Efter 20 minuter orkade han inte hålla upp huvudet längre, rullade över på sidan, och sov tills vi var hemma igen.

<- Och ändå, tänk, är jag bäst på jorden...

Det är nästan så att man blir sugen på att bryta sig in på Hemköp och lägga sig i mjölkdisken. Nästan.
I morgon ska det visst bara bli 29 grader.

Jamen... han rör ju på sig!

<- Okay... we're gonna need a bigger rug.

Volvo: (lat). "Jag rullar"

Nä, det här börjar bli otäckt. Jag skojar med jämna mellanrum till det lite grann i den här bloggen. Sedan får jag äta upp det.
I juni skrev jag att små bebisar åtminstone stannar där man lägger dem.
I maj ironiserade jag över att Elias säkert kommer att bli en sådan bebis som rullar fram vart han än går. (ja, sääääkert.)

I går kväll var mamma och pappa på jazzkonsert i en lada på Munsö (jo faktiskt, och det var jävligt bra jazz!) Farmor och farfar var i stan och vaktade Elias. Vi var hemma igen vid elva och förföräldrarna sa något om hur fantastiskt det var att Elias kunde vända sig så lätt nu, och till mage, redan, ojojoj.
Jag antog att de hade drömt ihop det, men nickade och log och höll med.

I morse vaknade hela familjen vid kvart över sju efter en kolugn natt. Elias fick mat och ny blöja (och DAMN! det behövdes, nu när han äter ordentligt igen. Utvikning - nu när det finns mjölkersättning till hands och pressen har släppt går amningen också mycket bättre. Han håller på att bli lite tjockare igen)

Sedan skulle han magträna lite. Och cirkusen började.

- Vi lägger honom på mage.
- Han vänder sig direkt över på rygg och börjar leka med sina fötter.
- Sedan, efter någon minut, vänder han sig över på mage igen, tar spjärn som han ska med armarna, fortsätter rörelsen som för att rulla ett helt varv och slår huvudet i sin häpna pappas knä medan han fortfarande sitter och tänker "Men vänta nu...".
- Han börjar grina, så pappa (fortfarande i chocktillstånd) tar upp honom och pussar honom på pannan.
- Pappa lägger honom på nytt på mage på filten.
- Elias vänder sig, fortfarande lite grinig, på rygg.
- Elias vänder sig direkt på mage.
- Elias fortsätter rörelsen och vänder sig rygg-till mage-till rygg igen. När han stannar ligger han på rygg på parkettgolvet och har sedan länge lämnat mattkanten bakom sig. Det ser inte helt bekvämt ut, men det är en historisk händelse, så vi låter honom göra det, tar en bild och förundras.
- Elias läggs på nytt på mage på mattan och den här gången dokumenterar vi rullningarna (som synes i the complete and unedited footage här till höger).

Vårt föräldraskap tog just steget in i ett nytt skede. Nu kan vi inte räkna med att han stannar där man lägger honom längre.
Ska man tro litteraturen har han just utfört ett par tricks han inte borde vara kapabel att utgöra förrän om ett par månader.
Och vad i hela friden kommer att hända härnäst?
Fortsättning följer...

Dagens barnvisa

...i all korthet, innan jag glömmer bort den:

här är polisen som mitt i gatan står
niger och säger att nu är det vår
läpparna små utav bär äro blå
och den långa, ludna svansen

Igår skämtade jag. Idag var det verkligen 27 grader varmt i sovrummet. 26,5 åtminstone.

Jag måste lära mig att sluta skämta om saker som kejsarsnitt, spädbarnskolik och rumstemperaturer.
Jag måste lära mig att sluta skämta.

Your substitute, whenever you want me

Jahapp, här sitter man då i tropikerna och konstaterar att Elias gjort sin första dag med obegränsade matresurser. Ironiskt nog har han mest käkat vanlig mjölk, men lite Nan (jo, det heter faktiskt så - fast jag tror att det indiska brödet är godare...) har det också blivit.

Pappa har haft en regelrätt skitdag på jobbet - konstant teknikstrul och ännu en tremånadersförlängning (så där har det hållit på i ett och trekvarts år nu... första året var jag konsult, sedan projektanställd och gud vet vad de hittar på när LAS-gränsen börjar närma sig i höst)...

...så det var ännu skönare än vanligt att komma hem till farstun (som i dag borde kallas "bastun") och den lilla gullegubben. Mamma hade lagat lövbiffsauté, så far blev lika mätt som son.

Taktiskt nog, nu när han breddat kosten lite, har vi tillgång till barnvakter HELA helgen!

Så livet går, som det heter, vidare.

Såg just den klassiska dans-scenen från "Föräldrafritt" och konstaterade att Tom Cruises soffhoppande hos Oprah härommånaden var snarlikt vad han gör i filmen. Så tändes en liten, och totalt överflödig glödlampa i min allt stökigare hjärna.

Äääh - mot sovrummet. Där är det säkert inte mer än 27 grader...

Tillbaka på jobbet

...och med sedvanlig känsla för timing blir vädret kanon igen, snuvan lättar efter två och en halv vecka och lillen återgår till att skrika nattetid i stället för att sova nattetid. It's a wonderful life.

Nå, jag har fått lite solbränna i alla fall.
Tyvärr är den av den flagnande typen.

När gubben inte gnäller (och i ärlighetens namn ska sägas att det, tja, är lite mindre än förr - koliken har äntligen klingat av) håller han på och kalibrerar sig på de mest fascinerande sätt. Huvudnumret just nu är att, liggande på rygg, dra upp benen lodrätt och gripa tag om vaderna. Mycket stor hjälp när pappa ska få på honom strumporna, faktiskt.

Mer lik en liten krokodil för varje dag...->

Dessutom, I kid you not, håller han på att få tänder. Redan! Det är i och för sig inte ovanligt att de första mjölktänderna börjar stiga upp väldigt tidigt för att sedan komma av sig, men det är banne mig ren, rå emalj som nu sticker upp någon millimeter ur underkäken (och som massakrerat både mammas mjölk-kranar och pappas lillfinger).
Det kan kanske vara en av anledningarna till hans ätsvårigheter, men som det har fortsatt ser det i princip oundvikligt ut att vi får börja med mjölkersättning som komplement redan den här veckan...

Jag har komplett misslyckats med att laga anslutningen dator-tv, som det "teknikmongo" jag utgavs för att vara förra veckan. Däremot lyckades jag avinstallera bildskärmen i Windows, vilket fick till följd att jag tillbringade halva fredagkvällen med att försöka installera XP igen - ironiskt nog medan lilla e och hennes syskon satt fyra trappor ner och myste på Marie Laveaus uteservering.

Installationen blev klar på fjärde försöket, men fortfarande fungerar inte det mesta (som t ex Photoshop).
Dagens bilder är därför lite illa beskurna och allmänt oputsade.

Men jag har en känsla av att den här till vänster kommer att bli farmors favorit ändå. :)

Lördag kväll hade jag i alla fall "pappaledigt" och klämde i mig ett antal öl i Daniels och Marias nyrenoverade och nysambofierade lägenhet. Komplett med ett avmålat KMFDM-omslag på kortväggen och en kommandobrygga för hans datorer. Stället kändes mycket mer välplanerat nu, i stället för att 24 kvadrat kändes som 14 kändes det som ...eh, 24. Och med 16 personer på festen blev det trångt och varmt så jag satt mest på balkongen och drack öl och blåste gigantiska såpbubblor.

It's a no-no! ->

Elias ska också bli mästare på såpbubblor en dag. Och om han någonsin får för sig att önska sig ett sådant där förbannat fuskigt bubblegevär blir det fetnej. Här är det old skool som gäller.

Söndagen (främst de första två tredjedelarna) minns jag mycket lite av. Men Hammarby vann visst.

Lördagens...
...lösryckta dialog: "Hon är på Gotland just nu och badar i träck."
"Vadå?"
"Hon badar i träck. Fågelträck. Fågelskit."
"Ah. Så..."
"Hennes pappa är fanatisk ornitolog."
"Puh, då är jag med. Trodde det var någon sorts perverterad spa-behandling."