Far till en treåring

Han stormade in i vårt sovrum den morgonen, hälsade oss med ett käckt Mamma å pappa gå UPP nu och började slita och dra inågons utstickande fot. Sedan såg han paketen som vi slagit in kvällen innan men inte gömt undan, och då tog det förstås hus i helsike. Paket. Paket. Det är Elias paket. Jag får paket. Vill ha alla paket. Alla paket nu. var kontentan av vad han sade den morgonen, och när han fick ett par paket var det förstås inte nog det heller.

Han har fattat det där nu.

Skörden blev en trehjuling, böcker, filmer, kläder, grävmaskin, en mini-Bamsen och *host* en Hammarbytröja med Rami Shaabans autograf som han inte kommer att kunna ha på tio år, men som han kanske kan ha på väggen tills dess?
Eller så får han väl bränna upp den om han blir AIK:are. Det är hans tröja. Skratta ni, den har till och med Unicef-tryck. Så det så.

***

Annars har det återigen gått en månad sedan jag masade ihop ett blogginlägg sist; det känns som att varje gång jag sätter mig ner för att skriva något välfunnet om hans senaste små framsteg så händer det nåt nytt som jag borde skriva om i stället och så... tja.

Men jag jobbar på det.