Ett år, en månad och två dagar

Tempus fugit. I förrgår var det första "månadsdagen" som jag inte vaknade och tänkte att "idag är han en månad äldre än han var igår". Det är väl så, att efter ettårsdagen krävs det mer för att man ska få sina kickar.
Snart kommer "månadsdag" väl inte ens att vara ett ord längre, i vår värld.

Mycket jobb just nu. I måndags jobbade jag över ett antal timmar, idag ett antal timmar till, och nästa vecka ser inte överdrivet munter ut den heller.
Långhelgen är något jag verkligen ser fram emot, särskilt som fammo kommer ner på fredag för att barnvakta lite (på söndag ansluter faffa, direkt från sin tjänsteresa till Kina!).

<- Vårsol, mat i magen, och en tröskel att passera om och om igen. Livet leker.

Kanske en öl med min älskie på en uteservering fredag kväll, om vårvädret håller i sig.

På lördag 30-årspartaj hos Lillskutt.
Okej, vi ska tillbringa Valborg med att tvätta, men det är nog lugnast och skönast så.
Och vi tänker hålla oss långt borta från alla upptänkliga demonstrationståg på måndag.

Han var svår att få i säng idag, vilket lilla e redan har skrivit om (om någon mot förmodan undrar, passade jag på att sortera lite framtida tvätt medan Elias höll på och rumstrerade om i sängen.

<- Skrattar han, skriker han, eller något mittemellan?

Apropå ingenting - jösses vad han snackar fikonspråk när han ska sova! Borde ta in en bandspelare dit - tar jag in kameran blir han bara uppspelt och skrikskrattar i stället. Lång parentes, det här.), så nu tar sig Daddy Fool en välförtjänt whisky och fundrar på om han ska börja demontera bokhyllan för att få upp vår nya hem-PC.

Jag har haft dator hemma sedan jag var riktigt liten (fast då var det väl faffa som hade dator, egentligen), och bortsett från om lådan har varit på högkant eller liggande har de sett ungefär likadana ut på utsidan.
Inte den här...

Dagens citat: Elias traskar fram till tv:n, som av någon outgrundlig anledning visar en hockeylandskamp, och utbrister Paaa. Lilla e säger: Nej, gubben, det där är inte pappa, det är, öh, Per Ledin i Färjestad.

Jag är inte säker på att jag är helt bekväm med den feltagningen.

Tunga skift

<- Han börjar visst få en kalaskula. Pondus, kallas det. Notera även påskhelgsreliken i högerhanden. Det var inte han som åt godiset. Hedersord!

Sådär, hemma igen. Det blev inte en fullt lika smidig tågresa som vi blivit bortskämda med hittills. Elias var gnällig ända fram tills Sundbyberg, då den välsignade ungen somnade, hisskön i Västerås var ungefär som på Systemet vid Götgatan-Folkungagatan en fredageftermiddag efter lön klockan 17:50, och eftersom vi hade nio minuter på oss kånkade vi upp pojken och väskan och vagnen och hela middevitten uppför trapporna, ochnär vi sedan skulle på tåget var bagageutrymmet överbelastat långt bortom det absurdas gräns.

Men hem kom vi. Elias fortsatte gnälla under kvällen, men har varit lite lugnare idag (men blöjbytena har plötsligt blivit det tråkigaste som finns i hans lilla värld och vi får ta till nya kreativa knep hela tiden för att överhuvud taget få rent på honom).

Men igår kväll somnade han på mammas axel innan han ens hade hunnit få välling, och ikväll drack han en tredjedel av flaskan innan han började mofsa runt i sin Who Needs Sleep-pyjamas. Frågan är för övrigt väldigt retorisk. Men besvaras ändå. Han behöver sömn, tydligen. Vi med. Allt ikappsovandekapital försvann i natt, när jag inte lyckades slockna förren vid 02 (och fyra timmar senare gick den lilla biologiska väckarklockan i spjälsängen igång).

Är det här osammanhängande?

Nå; efter flera månaders stiltje på mjölktandsfronten verkar nr nio, tio, elva och tolv vara på väg, och detta ungefär samtidigt. Det kan nog vara en del av förklaringen.

Nu är det nog läggdags för pappa.

Pjåsk

Sitter framför faffas och fammos dator i souterrängvillan där jag bodde mellan 1987 och 1993 (var det inte mer). Påsken är nästan förbi (för oss som inte är jättebevandrade i kristen mytologi är annandag påsk bara en ledig bonusdag i tillvaron), hela familjen Fool har varit här sedan skärtorsdagskbvällen och vi har blivit grundligt bortskämda.

Det har varit full fart på lillen, kanske är det miljöombytet som stimulerar honom. Upptäckarlustan har varit helt enorm, han springer kors och tvärs och klättrar och har ljud för sig hela tiden. "Ga-ga-ga-poo" är favoriten, men variationerna är oändliga och vi har registrerat rätt många (som vi tycker) tydliga "mamma", "pappa" och "titta" i helgen.

Igår när jag låg utslagen på mattan kröp han fram och gav mig en eskimåpuss.
Det var nog något av det gulligaste jag någonsin upplevt i hela mitt liv.
När vi skulle försöka göra om det någon timme senare stoppade han fingrarna i ögonen på mig och gav mig ett par örfilar innan jag lyckades lyfta bort honom. Så kan det gå.

Han har börjat skrynkla ihop sitt eget ansikte med handen också.
Undrar varför. Och när han inte får som han vill har han börjat gå ner på knä och gallskrika och slå vilt omkring sig. Det är svårt att föreställa sig att det kommer att bli ännu mycket värre.

På morgnarna har mamma och pappa fått sova, och bara det är vi inte bortskämda med. I går kväll gick jag och lade mig och läste medan faffa såg på hockey (jag har inte intresserat mig för hockey sedan 2002, fast den historien har jag väl berättat förr?) och när lilla e kom ner till sovrummet hade jag slocknat, fullt påklädd (i min nya 400-kronors-t-shirt med Nacka Skoglund och Garrincha-motiv från Whipping Floyd!) och med boken i famnen. När jag vaknade låg boken på bordet, det var kolmörkt och lilla e sov intill som en söt liten stock. Skulle klä av mig men somnade igen, vaknade vid halv tio...

Elias har namnsdag idag! Var ska vi få plats med presenterna..?

Hursomhelst. Nu måste jag hoppa in i duschen, hitta lite kläder jag inte tillbringat natten i och packa väskan. Tåget går 13:48.

Vi hade gärna stannat ett par dagar till...

You can walk the walk

<- Nåt spännande på gatan..?

Gud vad helgerna går fort. Vi har haft trettio olika saker att ordna, och har väl hunnit med ungefär hälften av dem (de sista tackkorten får jag ta i morgon, tvätten kan vi fixa i Fagersta - så nu vet du det, morsan! ;) - resten är mer eller mindre i hamn).

<- ...nähä, men där är ju pappa! Tittut!

Idag blev en mindre produktiv dag än man kanske hade kunnat hoppas på, eftersom solen öste ner och man fick Jakob Hellmans Vintern dör i sinnet och lilla e var sugen på en Coburgare, av den art som bara säljs i en specifik korvmoj på Nybrogatan 57 - med hemlig specialdressing och surkål i baguettebröd - så vi tog en rejäl vårpromenad. Tog vårjackorna. Det var lite överambitiöst, för det blåste också.

<- På väg till mommo, med solen i ryggen och mössan käckt på svaj...

På hemvägen kollade lilla e efter en ny jacka i nuttifnutton olika butiker men hittade ingen som riktigt funkade.
På Cubus fick Elias nog och började uppfordrande säga "Mamma. Mamma. Mamma." hela tiden.
"Där är mamma", sade jag.
"Här är mamma", sade mamma, men han verkade inte övertygad.
Måste ha berott på att mamma bytte jacka hela tiden.

"Jag borde ha köpt den där sista i alla fall", huttrade hon när vi kom ner till Västerlånggatan.

Men hem kom vi, sent men med alla fingrar i behåll, efter ett stopp hos mommo. Elias promenerade sista biten, medan mamma och pappa höll honom i hand. Han gillar att promenera. Oerhört mycket. Och nu när han har vant sig vid skorna lär det väl bli regel snarare än undantag. Lugn, promenadbild finns.

<- Hemma igen och full fart som vanligt...

Frågan när jag ska klippa mig ordentligt har kommit upp upprepade gånger från nära och kära (och annat löst folk). Har äntligen hittat ett svar som till och med min far bör bli nöjd med, och som sätter press på lilla e: Nästa gång Elias klipper sig ordentligt.

Undrar om jag överlever fram till helgen...

Klättra på väggarna

Agh, långt mellan gångerna nu igen, men jag är faktiskt ruskigt vårtrött. Och så har jag träningsvärk. Swärdan lurade med mig på väggklättring, efter mycket tjatande. Det blev Karbin i Västberga. Jag kände mig väl mer än lovligt bräcklig inför äventyret (mycket för att jag kände att jag egentligen borde ha gått på Söderstadion i stället, men jag gjorde ett snabbt överslag på hur mina nerver kändes och konstaterade att jag behövde fysisk smärta, inte själslig. Det gick förresten bra ändå), men efter att ha snört på världens trängsta skor, ankvaggat ut i klätterhallen och krävt tre genomgångar av exakt hur säkerhetslinan fungerar, upptäckte jag till min förvåning att det nog inte var så himla svårt ändå. Fixade tre 7,5-metersklättringar, varav en på en riktig led, och en 12-meters innan jag konstaterade, halvvägs uppe för femte gången, att jag inte hade någon känsel kvar i armarna.
Men det var kul! I alla fall om man jämför med att jogga eller sitta i en roddmaskin...
Swärdan gafflade också om något nytt ställe i Sumpan som hade inretts i någon gammal lagerlokal med mer än dubbel takhöjd.
26 meter.
Världen är galen.
Måste testa.

Hemma då? Tja, potträningen fortsätter, Elias säger saker som låter som ord på ett eget språk, gör V-tecknet (bättre det än att han ger oss fingret, som för några månader sedan), han springer mer än han går, och har fortfarande inte lärt sig att det är en dålig idé att dra kissen i svansen eller att klämma fingrana i papperskorgen, eller att vara överdrivet nyfiken på ugnen...
Men de eventuella problem man har känns väldigt futtiga när man tänker på vilken tur vi har som har fått en frisk, nyfiken och levnadsglad liten kille.
Berättelsen om Tille, 6 månader, som har den obotliga och sällsamt ondskefulla sjukdomen epidermolysis bullosa har väl berört hela Sverige vid det här laget, och vi har inte heller kunnat missa hans och hans föräldrars kamp mot det oundvikliga...
...även om man vill stänga in sig i sitt lyckliga förälder-skal och låtsas som att kroniska, dödliga sjukdomar Inte. Händer. Barn. Varje. Dag.
Man kan inte ens föreställa sig hur det skulle vara.
Men jag kramar Elias en extra gång varje kväll.

Tågbiljetterna är köpta - fammo och faffa ska skämma bort oss grundligt hela påsken.
Och det har de nog inget emot...
För övrigt har fammo fyllt år hon också - det exakta antalet lämnar vi därhän - men grattis! Ska försöka mickla med presenten i helgen.