@home

Snabb lunchblogg: Det är över. Vi har så smått börjat sprida oss utåt från "uthyrningsrummet" (d v s gäst/dator/biblioteks/musikrummet), kopplat in tv:n, hittat telefonen, mikron och kaffebryggaren i bråten, och i natt sov vi ovaggat i NYA HEMMA. Elias verkar knappt ha tagit någon notis om att han plötsligt bor någon helt annanstans; har han reagerat på något sätt så är det positivt. Till och med kissen mår bra.

Igår brände vi 32 000 kronor på möbler. På fyra timmar. Och så finns det dem som påstår att jag inte är välorganiserad (tro det eller ej; vi fick precis de grejer vi ville ha)! Vi har en hel del kvar att shoppa, men ingenting riktigt skrymmande...


Tack morsan, farsan, svärmor, mobbo, moster, Swärdan, Clacke, Lisa och ni andra som gjorde det möjligt genom att köra bilar, bära kartonger, passa barn, passa katt och lugna ner mig under de förvånansvärt få tillfällen jag höll på att få harspatt. Vi hade aldrig klarat det utan er.

Den riktiga soffan och det riktiga soffbordet kommer om åtta veckor. Då är det nog lagom med inflyttningsfest.

Mer senare.

Lätt packad

Det verkar som om Bredbandsbolaget var föredömligt snabba med att stänga ner vårt internet - så snabba, faktiskt, att vi inte ens har hunnit flytta ut - så nu gör jag en snabb lunchblogg på jobbet för att berätta följande.

- Soffan har gått till tippen.
- Likaså soffbordet.
- Och frysen.
- Och den sista Billy-hyllan.
- CD-hyllan och nattduksborden hängde med i den sista vändan till Stadsmissionen.
- 20 kartonger till är flyttade till Åsögatan.
- Diskmaskinen är urkopplad och redo att flytta.

Kvar att göra innan i morgon är att montera ner den sista bokhyllan (som vi tar med tills vi skaffat en ny datorbordslösning), packa ner dator, router, skärm, skrivare och telefon och alla dessa jävla sladdar, montera ner köksbordet och sängen, frosta av kylen/frysfacket och städa ur badrumsskåpet.
Sedan är det över. Flyttstädarna kommer i morgon klockan 14, och då ska det bara vara damm kvar.

Det är en ganska mäktig känsla, förresten, att se en sopbil tugga i sig en soffa, som hållit för de mest skiftande påfrestningar i, eh, åtta år. Jag tror jag skaffade den när jag först flyttade till Björngårdsgatan, och enda orsaken till att den fått vara med så länge (den var i ett rätt sorgligt skick redan innan kissen lärde känna den) är att, ja, vi har kissen, och en dag ska vi flytta, så varför lägga ner pengar i förtid?

Nu har den hamnat i soffhimlen - trots alla hårda ord på den här bloggen har den tjänat oss väl - och vi får väl se hur vi löser sittandet innan vår nya übersoffa levereras i höst. Det ska ju in en bäddsoffa också...

Jag är fruktansvärt trött och ledbruten men nu är det nära. Ett dygn till, sedan är det tomt.

Elias är feberfri igen, men äter väl inte så jättebra. Lilla e lämnade nyss ett meddelande på mobilen att hon tyckte sig se en kindtand på väg upp. Är inte det väldigt tidigt?

Nästa gång jag skriver här är vi antagligen inflyttade. Mors!

Livet i en bananlåda

Jag trodde inte att vi hade så många prylar kvar, men hej vad jag bedrog mig. Nu är lådorna nästan slut igen, och hade det inte varit för att jag gjorde världens jackpot på Hemköp häromdagen - när jag kom in i butiken stod en kille och lassade ur en jättelast med bananer; så hade man åtta lådor till! - hade det varit krisläge. Nu är det bara en aning irriterande.

De rent hälsovådliga Billy-hyllorna utan bakstycke i sovrummet har gått hädan. Likaså lilla e:s trasiga vardagsrumsmonster. Frid över deras minne. De tjänade oss väl, men lite för länge.

Det är knepigt med bokhyllor och vi får sätta oss ner och ta en diskussion kring hur mycket de nya egentligen får kosta. De vardagsrumshyllor vi skulle skaffa om vi hade obegränsat med pengar, räknade jag ut nu ikväll, skulle landa på minst 12 000, snarare 18 000, om vi över huvud taget ska få plats med något i dem. De ska ju ändå, när allt kommer omkring, vara gömda bakom böcker, och då känns det ärligt talat viktigare att man får plats med många (vi har en väldig massa böcker, i en väldig massa banankartonger, om nu någon hade missat det.) än att den är i valnöt snarare än bok, som vårt budgetalternativ. (IKEA Bestå, går på max 4 000.)

Men det viktigaste som hände idag var att vi skrev på kontraktet till NYA HEMMA. Vi fick vår första hyresavi också, men det var bara roligt. Bilhjälp är rekvirerad, likaså bärhjälp, flyttstädarna kommer klokan 14 på lördag och var vi tillbringar vår natt i limbo får vi se (det blir väl svärmor, kanske).
Nu ska vi bara få tag i ett par kartonger till...

...Elias har varit kärnfrisk ända sedan han hade hög feber runt sin födelsedag. Gissa vem som vaknade 39 grader varm idag? Det är nåt konstigt med hans förmåga att bli sjuk just när det är spännande grejer på gång. Men han var rätt glad ändå, och är världens finaste pojke. Snart har han ett eget rum.

Dagen F -7

Idag är det söndag. Nästa söndag bor vi inte här längre.

Och igår började det. Med kör- oh bärhjälp av mobbo Jocke flyttade jag ungefär 25 kartonger, plus musikinstrument, lilla e:s studentplakat, lite stolar, lite infravärme, stereon och en del annat krafs, från punkt A till punkt B; körhjälpen räckte dock bara till punkt B minus 50 meter, för när vi kom fram visde det sig att bilen var högre än vi hade hört på telefon. Efter en del svärande, trafikfarlig körning på cykelvägar och allmän ångest sprang jag in på hotellet bredvid och fick låna en fet gul pirra. Sedan gick det som smort ändå.

Jag har väldigt ont i kroppen idag, men det är en smärta som kännetecknar att man har uträttat något bra.

Igår förmiddag, innan kartonghetsen, lämnade jag och lilla e Elias till mommo och gick vår första möbeltittar vända av många. Vi börjar närma oss ett soffbeslut (det lutar åt något i 12-14 000-kronorsklassen, men då ska vi ju ha den i tio år också!) och vi har ett nyckelord för den fortsatta jakten: valnöt.

Det enda vi faktiskt bestämt oss för är en tv-bänk från Bolia; Logo 37x119x48. Med 3 925 kronor är den egentligen lite för dyr, men samtidigt är den väldigt snygg (valnöt!) och passar perfekt för våra behov.

Lilla e är allergisk mot valnötter, ironiskt nog.

Kvällen tillbringades sedan med mobbo, som vi matade med pizza och fyllde med öl som tack för hans strålande insats, och Elias var, som vanligt när vi har besök, hyfsat skötsam. Jag gick med honom och gungade en sväng också, och på hemvägen utspelade sig följande replikskifte, när vi gick ner längs Brännkyrkagatan förbi parkeringen.

Elias: "EN BIL...FLERA BILAR...SEX BILAR..."
Daddy Fool: "Ja,titta vad många bilar."
E: "FYRA BILAR...TVÅ BILAR...ÅTTA BILAR..."
D: "Massa bilar."
E: "FLERA BILAR...BANAN!"
D: (förvånad)"Banan?"
E: (Tyst och ursäktande): "...inte banan."

Han är rolig.

Nu klämtar klockan för ett antal bokhyllor. Hörs.

Dagen F -8

F är förstås lika med flytt, och idag tog det, efter lite plocknde och påtande, fart på allvar. Idag har vi rensat ut 3/4 av två ackumulerade hem från förrådet (de relikerna behövs inte längre nu när vi ska bygga ett nytt), tio kassar och ett par tavlor gick till Stadsmissionen, resten, inklusive lilla e:s gamla tv, min gamla mikro, och kartong efter kartong efter kartong med saker vi aldrig mer kommer att använda, gick till grovsoprummet. (not till renhållningsverket: Det var INTE vi som ställde in en soffa där!)

Vår soffa åker till tippen på torsdag. Vi har bokat lastbil då, liksom i morgon för att köra över kartongerna till NYA HEMMA, och förstås till helgen. Mobbo Jocke kör med kort varsel - han är en klippa! Och i helgen sitter faffa bakom ratten, och för hoppningsvis har jag lite bärhjälp från Fagersta också. Tack och lov för familj, och vänner!
Flyttstädning är också bokad, till lördag eftermiddag, och från och med måndag har vi telefon och digital-tv igång.

Fortsätter det så här är det faktiskt inte otänkbart att vi kan flytta redan nästa lördag... men vi säger söndag ett tag till, så blir vi inte besvikna.

Pappa har dessutom hunnit gå till Systemet och köpa flyttrensningsbira (det går faktiskt mycket bättre att slänga de där sakerna man borde slängt för länge sedan, när man har lite öl i kroppen), ta en sväng med Elias och titta tågen - det kom nästan inga men han var glad ändå - och så snart det här inlägget är färdigskrivet ska jag gå och vika ihop flytt-tvätten, tre knökfulla maskiner och möjligen sista gången i den tvättstuga där jag haft så många zen-artade ögonblick genom åren.

Lilla e skulle natta Elias, jag undrar om hon inte somnade på kuppen. Det har hon förtjänat.

Förresten firade vi fem år som förlovade igår, och det var trevligt trots att hon jobbade morgon och Elias fick ett trotsutbrott mitt i middagen. Så kära är vi.

Nu: tvätten. Också ett sätt att tillbringa en fredagkväll.

62 + 49 = 111

Slut på hemlighetsmakeriet - så här är det. För fem minuter sedan skrev jag på ett papper, som jag i morgon ska lägga på en postlåda, och som i korthet innebär att jag, lilla e och Elias från och med första juni inte längre bor på 62 kvadratmeter på Hornsgatan.
Från och med första juni bor vi i NYA HEMMA - som Elias kallar det efter tålmodig indoktrinering och rekognocering utanför kåken - på Åsögatan, har 49 extra kvadrat att leka med, och nästan inga möbler, för soffan, bokhyllorna, fåtöljen, soffbordet, sängborden - det mesta, egentligen - ska vara på tippen innan dess.

Lilla e:s svarta, klumpiga, trasiga bokhylla, som förfulat vårt vardagsrum i fyra år nu, har jag redan varit och tafsat på med sexkantsnyckeln. You're next har jag väst. You're next.
Det är en lisa för själen att förstöra fula möbler.

Vi planerar att ha allt bohag flyttat redan nästa helg - det finns som sagt 49 kvadrat extra att ställa in kartonger i (just nu står åtta fyllda kartonger i vardagsrummet. Det blir fler. Många fler.) - och de första lassen går redan nu i helgen. Samtidigt som vi ska städa ur källaren, och inte minst shoppa upp alla mina blodspengar från gamla jobbet på Stalands, Bolia, Mio, IKEA och gud vet var.
Dessutom har vi en tidning att göra...

De närmaste veckorna kommer antagligen att bli de mest hektiska och knasiga i mitt liv (möjligen förutom min första vecka som pappa) och jag ska försöka blogga så mycket jag kan. Det här är det tredje största som någonsin hänt mig, efter lilla e och Elias, som får finna sig i att dela förstaplatsen, för de hänger ju på sätt och vis ihop.
Apropå det, så firar jag och lilla e fem år som förlovade (och likväl levande i synd) på torsdag. Som om det inte var nog att hålla reda på. ;)

Sa jag att den är 49 kvadrat större?
Det gjorde jag visst.
49.

Röda dagar

Det har varit ett par tunga veckor, först väntan, sedan förlösning och ett komaliknande tillstånd när (den värsta) spänningen släpper. Den stora grejen verkar vara på väg att bli av, det fick vi veta i fredags, och då är allt bra.
Även om det kommer att bli många tunga lyft på vägen.
Vadå, nyfiken? Snart, så.

Att pappa är småsnuvig, trött, stressad, har ont i ryggen, foten och på diverse andra stälen gör inget. Att Elias fick en bit av Hornsgatan i ansiktet på första maj med rikliga mängder blod från näsa och läpp, samt mycket gråt och tandagnisslan som följd var i och för sig inte kul, men i det underbara zen-tillstånd jag befinner mig just nu var det hanterbart.
Till råga på allt var det när vi var på väg hem för att vila (vi hade varit och tittat på en liten söt Klara, åtta veckor) så han var övertrött redan innan han slog sig, vilket gjorde hemkomsten lite komplicerad. Mellan gråtattackerna noterade jag att han pratade konstant, alltså, med hysteriskt darr på rösten, näsan full av blodigt snor och tårarna sprutande, men ändå hela tiden gjorde sig förstådd. "P-P-PAPPA BÄRA MEJ!" "P-P-PAPPA B-B-ÄRA MEJ!"
Och så lyfte jag upp honom och han säger med samma röst "IN-TE B-B-BÄRA MEJ! S-SOVA LI-TE!" och så lade jag honom i sängen och han vrålade "IN-TE SOVA PAPPA BÄRA M-M-MEJ!". Det fanns liksom inget mellanläge, och eftersom han inte riktigt kunde uttrycka vad som var fel antar jag att han mest försökte markera att allt var skit genom att protestera oavsett om vi gjorde vad han ville eller inte.
Till slut slocknade han av ren utmattning. Vaknade efter en halvtimme, lika hysterisk, så jag tog till det gamla specialtricket, först Christian Falks Dream On med Robyn och Ola Salo, sedan de gladaste låtarna från Teddybears Soft Machine och fem minuter av hans gamla favoritlåtar gjorde honom lugn igen. Så jag bar in honom till mamma i sängen, han gnällde till lite, slocknade och sov i två och en halv timme till.
Sedan var allting bra och han vaknade hungrig, törstig men med ett leende på fläskläppen. Det blev pizza.

Det var tydligen många som bet i asfalten i Hornsgatan igår. Kravaller? Jag märkte inte ett dugg, och då var jag ändå och köpte pizza medan polisen buntade ihop "demonstranter" hundra meter därifrån...
...folk är idioter.
Jag kanske borde dra igång den bloggen till slut. Reggad är den ju redan.

Det har, som sagt, varit två långa, tuffa, spännande, nervpirrande, händelselösa och jobbiga veckor, och även om jag har haft svårt att fokusera på det allra viktigaste i livet, på grund av (har jag räknat ut) det näst viktigaste - efter min familj - så har Elias fortsatt utvecklas med stormsteg. Det är på alla plan samtidigt, från att leka med andra barn över att våga åka rutschkana själv och gilla det, och att börja fatta vitsen med att rita, till, slutligen alla dessa ord och siffror som dyker upp hela tiden i mer och mer sammansatt form.
Både bra och mindre bra.
Jag tappade hans tandborstmugg i golvet häromdagen, den gick inte sönder men jag utbrast i ett reflexmässigt "Fan också!"
"Fan också", sade Elias bakom min rygg.
Med sin allra gulligaste röst.
Fan också.