Same same, but different

<- Bravo farsan - det var på tiden!

Idag klockan 17:15 loggade jag ut, tog på mig jackan, drog passerkortet genom läsaren och lämnade kontoret på min sista dag som projektanställd.

I morgon klockan 09:00 (typ) drar jag passerkortet genom läsaren, går in på kontoret och loggar in på min första dag som tillsvidareanställd.

Det tog fem och ett halvt år, tre utlasningar, diverse inhopp och en alldeles för lång tid på A-kassa, och det blev knappast den arbetsplats eller de arbetsuppgifter jag hade förväntat mig.
Men fan vad skönt.

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle vara "oansvarig" nog att skaffa barn innan jag hade ett fast jobb. Nu gick det ju ganska bra ändå.
Och även om "fast anställning" inte är någon garanti för permanent anställning, så är det uppsägningstid och pension och, ja, trygghet, om än bara på papper.
Just nu räcker det gott.

Fammo sponsrade en flaska Moet et Chandon. Har nog aldrig druckit något med så lågt APK-värde förr. Men smakmässigt fick det mig till slut att förstå vitsen med champagne.

Projicerad skuld

<- Lätt för dig att säga, farsan, som inte bor i en etagelägenhet...

Dagens idiot-spaning: Föräldrar stoppar ungen i gåstol, går och typ fönar håret eller sexchattar med en mexikan eller sticker ut och köper cigg ("bara runt hörnet") varpå ungen glad och obevakad tultar fram till närmaste (icke grindförsedda!) trappa och förstås i nästa skede följer Newtons lagar.

Alternativt: Den äldre och (får vi anta) inte helt fysiskt stabila barnvakten ramlar handlöst över barnet i gåstolen, med benbrott, gråt och tandagnisslan som följd.

Vem/vilka är det rimligast att utkräva ansvar av?
Tydligen, menar Expressens intervjuoffer, är det gåstolens fel alltihop.
Ibland blir man bara så trött.

(Jag registrerade en blogg som hette "Folk är idioter" för inte så länge sedan. Men glömde bort login och lösenord innan jag hade börjat skriva i den. Det, gott folk, är ironi.)

(vadå, jag, grinig?)

Han e BOEL

Okej, sämsta vitsen någonsin. Vilket inte vill säga lite.

Börjar om.

Idag gjorde Elias BOEL-testet - BOEL står i det här fallet för Blicken Orienterar Efter Ljud - och eftersom pappa i vanlig ordning satt nedgrävd till halsen i teknikstrul på jobbet blev det lilla e som fick vara med om den begivenheten.

Det gick fint. I början var Elias så okänslig för ljud att vi faktiskt var lite oroliga för att det var något problem.
Nu inser vi att han bara ignorerade oss, och det kan man knappast klandra honom för.

Sju månader och en dag, 68 cm och cirka 8400 gram. Nu växer alltså gubben nästan bara på bredden. Men han är finast i världen oavsett vilket, och verkar inte ha skruvat till viktkurvan. Kanske är det normalt att det här är en tid av konsolidering.

Pappa har också vuxit lite på bredden de senaste veckorna. Nu har jag lagt ett självvalt embargo på chips, choklad och glassbåtar. Som tur är är säsongen för glassbåtar definitivt över - det var frost i går och regnstorm idag och den där överhettade sommaren känns oerhört långt borta.

Tillbaka till Elias. Han fick en söt och högljudd "bonnagård" i förhoppningsvis slitstark hårdplast av fammo och faffa. Inte för att de hade behövt någon förevändning, men nu blev det ju en "sjumånaderspresent".

<- Och här utövar Elias sin nya favorit-lek, kallad "Nä, dra mamma baklänges!"...

Vi upptäckte också att vår mikro var feldimensionerad för att värma välling i flaska. Se där, en nöt att knäcka! Rimligt att anta att det blir billigare att köpa andra flaskor än en annan mikro.

Fast idag var det den 25:e, så de mest akuta cashflow-problemen är ju åtminstone åtgärdade. Bara att hoppas att jag inte förlorar för mycket vid fredagens pokerbord.
Men vi spelar bara med enkronor, har Tobbe lovat.
Sedan är frågan om all bets are off (eller snarare "on") efter ett par whisky.

Vann 465 spänn på fotbollstipset en kollega lurade med mig på - fastän jag hade tippat sluttabellen helt åt skogen.

Allt är bak och fram

<- Elias är mer än lovligt stolt över sin nygamla body i retrostil. Senast den användes var av Daddy Fool, någon gång på senhösten 1977.

Vissa kvällar kan den normala och sköna rutin som föräldraskapet sjunkit in i avbrytas av lite mer oväntade händelser. Här är en kort kvällsrapport från Elias Bizarro-värld;

Incident 1: Det gick lite segt att mata honom ikväll, så vi fick plocka fram det gamla klyschiga tricket med "En sked för...". Inte för att han förstår vad han säger, men det hjälper ju till att hålla hans uppmärksamhet riktad på oss.
När vi kom till efterrätten flög fan i pappa och mamma. Han gillar ju efterrätten så mycket att man i princip skulle kunna säga vad som helst, och utan att vi viste riktigt hur det började hade vi (okej, mest jag) börjat namedroppa historiens värsta diktatorer och andra avdankade högdjur med tvivelaktigt rykte.
Typ: "En sked för Stalin... åsså en sked för Khomeini... och en för Pol Pot... släpp skeden, gubben... och en för Nixon... och en för... för..."
"...Evita Peron..."
"Evita Peron? Hon var väl inte så hemsk?"
"Var det inte hon med skorna?"
"Nä, det var... ah! Och en sked för Imelda Marcos...och en stor, stor sked för Saddam..."
"Ja, han kan behöva lite paradispuré."

Ibland tror jag att vi är ganska hemska föräldrar.

<- Det är lite vemodigt, men han är på väg att växa ur gungan.

Incident 2: Vi hade precis matat honom färdigt och jag hade honom på armen medan vi pratade lite med faffa i telefon (de kommer och hälsar på i morgon). Precis när vi lade på hördes det karaktäristiska ljudet av en rejäl bront i blöjan. Saken var bara den att det helt plötsligt blev väldigt varmt. Den här bronten innebar betydligt mer skit än blöjan var satt att hantera. Det krävdes en fyrhändig och omfattande städoperation. Somliga straffar Vår Herre meddetsamma...

Incident 3: Vi var nyss och tittade till honom. Då hade han, utan att vakna, vridit sig 180 grader i sängen och låg på rygg med fötterna på kudden i sann Pippi Långstrump-anda. Vet inte alls hur vi ska tolka det.

With friends like these

<- Det här är ett totalt icke-Eliasrelaterat inlägg, som ger mig en viss, vag och gnagande oro inför framtiden. Apropå att gnaga - här är hans nya gaddar.

Samtal med kollega , nedtecknat ur minnet. Kollegan i fråga står just nu över min axel och anklagar mig för felcitat och lögn. Jag börjar bli van.

(kollega 1) "Du, vet du när och var demokrati uppfanns?"
(jag) "Typ, Grekland?"
(kollega 1) "Nä. Det var 1947. På Island."
(jag) "Va?"
(kollega 1) "Det var 1947. På Island."
(jag) "1947?"
(kollega 1) "Ja."
(jag) "På... Island?"
(kollega 1) "Ja-AA."
(jag) "Vafan snackar du om?"
(kollega 1) "Jag har precis läst det."
(jag) "Vadå, på den där tumstocken du tafsar på?"
(kollega 1) "Ja, den är från History Channel."
(jag) "Demokrati."
(kollega 1) "Ja."
(jag) "På Island."
(kollega 1) "Ja!"
(jag) "1947?"
(kollega 1) "Nej, fan, vänta, jag sa fel."
(jag) "Aha."
(kollega 1) "1930."
(jag) "Va?"
(kollega 1) "Demokratin uppfanns på Island 1930."
(jag) "Ge hit den där!"
(läser)
(jag) "Demokratin uppfanns på island 930."
(kollega 1) "Jag sa ju det!"
(jag) "Du sa 1930."
(kollega 1) "Gjorde jag?"
(jag) "Ja."
(kollega 1) "Vadå, det är ju bara en siffra fel."

(10 minuter senare)

(kollega 1) "Alltså, jag kan fan inte smälta att demokratin uppfanns på Island. Av vikingarna då eller..?"
(jag, halvkvävt skratt) "Jag kan inte fortsätta den här konversationen!"
(kollega 2 lägger sig i) "Men jag tycker också att det låter konstigt. Jag trodde också att det var Grekland."
(jag, besserwisser) "Alltså, demokrati är ett grekiskt ord som betyder folkstyre. Vad den där jävla tumstocken antagligen syftar på är att Island hade en representativ demokrati. Världens första riksdag. Alltinget hette den."
(kollega 2) "Men bara fria män fick rösta."
(jag) "Precis, så någon äkta demokrati var det inte."
(kollega 1) "När blev det det då?"
(jag) "Inte fan vet jag! 1947 kanske..."

(ytterligare några minuter senare)

(kollega 1) "Vet du vilket land som hade världens första republik då?"
(jag) "Jamen herrejä... ...Rom."
(kollega 1) "Nä."
(jag) "Jo."
(kollega 1) "Det var San Marino."
(jag) "Hur fan kan San Marino ha blivit republik innan den romerska republiken?"
(kollega 1) "Det står så här."
(jag) "What-evah."

(sedan hotade han att stämma mig om jag inte i detta appendix påpekade att San Marino faktiskt var världens första republik. Fråga mig inte hur det hänger ihop med att Julius Caesars styre, ca 250 år tidigare, uppkom i och med inbördeskriget som blev den romerska republikens fall...)

(kollega 2 förklarade, med Salomosk visdom, att det helt enkelt måste bero på hur man definierar begreppet republik. Det har hon säkert alldeles rätt i. Men vissa strider, även om man har Sanningen på sin sida, är helt enkelt inte värda att ge sig in i.)

Förtroendekris

Fick kärleksfull bassning när lilla e såg vad jag hade skrivit i morse.

"Jag sa faktiskt att han sa Bo-Ba i går morse också."
"Jag är rätt säker på att du sa att han sa poppa."
"Men det gjorde jag inte."
"Nähä."
"Då ljuger du ju i bloggen!"

Hon anklagade mig med glimten i ögat - så mycket glimt man nu kan ha när en skrikande liten gubbskrutt precis tvingat upp en ur sängen - men ändå.

Till mitt försvar anför jag följande:
Önsketänkande? Möjligt.
En freudiansk felhörning? Fullt tänkbart.
Men lögn? Näpp.

Okända ord

Jag hade precis kommit ut ur duschen, några minuter efter i onsdagens stränga morgon-på-väg-till-jobbetschema (av väldigt trevliga skäl, men det hör strängt taget inte hit), och hade börjat rota vilt och stressigt rena kläder i garderoben när hon sa:

"Han sa poppa."
"Han sa... HAN SADE VADÅ?"
"Han sa poppa. Och J-Lo."
"Okej..."

Alla försök att återupprepa bedriften misslyckades givetvis. Det är bara när han är nyvaken eller på väg att somna och dessutom har stoppat munnen full med fingrar som han kan få fram de mer mystiska ljudkombinationerna. Ungefär som om han är ett litet blåsinstrument.
Fast man brukar aldrig kunna urskilja något specifikt. Det är bara ett udraget och lite gällt oooOOOGolooogolaaaagallOOOOO - tänk en digeridoo på helium, så får ni någon sorts abstrakt begrepp.
Så det här var intressant, förstås.
Väldigt intressant.

Sedan gick poppa till jobbet med rosor på kinden och schvung i steget, men när jag kom hem hade lilla e reviderat sin uppfattning.
"Han sa nog bo-ba, egentligen."
"Bo-ba?"
"Ja, bo-ba. Han kanske pratar om Robinson-Buba?"
"Knappast, va? Han försöker nog säga fotboll."

Det allra märkligaste är att jag hade en blackout under kvällen och helt glömde bort att nämna det för farfar när jag slog en signal dit.
Nu får han läsa det i stället.

Men - J-Lo? Vad menas?

I övrigt hände mycket lite.
Fast moster fyllde år; grattis!

Bildfix

Så; massiv bilduppdatering från de senaste två veckorna fixad. Har inte orkat fixa några klatchiga bildtexter, men inläggen är tillräckligt långa och otympliga ändå.

Nu sover gubben, som synes på den pinfärska bilden till vänster.
Det ska jag också göra.

Slöfockar och soffpotatisar

Den här helgen bestämde vi oss för att kasta nästan all ambition i sjön, och bortsett från några få korta kraftansträngningar har vi suttit ihopsjunkna framför tv:n och tittat på de saker vi brukar titta på - just nu i första hand tv-versionen av Poirot från tidigt 90-tal (Annchen, om du fortfarande läser här - tack för tipset...).

Pappa fuskade lite till söndagsmiddagen - det blev varma smörgåsar. I och för sig varma smörgåsar från himmelriket, men ändock varma smörgåsar. Om någon undrar: olivciabatta, krossade tomater, Blidöskinka, rostbiff, rödlök, syltad chilifrukt, Dijonsenap, mozarella och västerbottensost; 175 grader i 16-17 minuter.

Det är kallt nu. Vi satt för en stund sedan och tittade på lite bilder från i somras, när Elias var för smal, lilla e hade order att dricka 4 liter vatten per dag och det var 27 grader i sovrummet och ännu varmare ute.
Då skulle man betalat ganska dyrt för att få frysa lite.
Aldrig att man tycker det är lagom...

Stjärnreportern ringde oväntat och erbjöd Daddy Fool och Elias utrymme på nyhetsplats (kan inte avslöja vad det rörde sig om, då bryter jag ett journalistiskt hederskodex), men vi var för trötta. Dessutom - även om Elias nu råkar vara världens gulligaste bebis, ska man ta det försiktigt med mediaexponeringen. Att jag myglat ut hans bild i ett par hundra tusen 3G-telefoner hör, i sammanhanget, inte hit.

Bilder: man konstaterar när man ser bilderna från i våras att Elias ser HELT annorlunda ut, men är ändå på något konstigt vis sig lik. Å andra sidan brukar vi fortfarande inbilla oss att ultraljudsutskriften är en perfekt representation av hans profil.
Bilder 2: Ja, ja, ja, jag SKA lägga in nya! Är bara så jädra seg.

Elias? Sover när han ska, äter när han ska och tänderna nummer 5 och 6 verkar inte vilja vänta på att 3 och 4 ska tränga upp färdigt, utan har börjat titta fram de också. Sanslöst.


Emil med föräldrar var över på ett kort besök igår. Det lutar tydligen åt grabbkväll om två helger.
Uppenbarligen måste jag lära mig Texas Hold 'Em.

Massor av annat jag skulle skriva. Minns inte vad. Kanske efter lite sömn.

Skratta rätt, skratta rått

Kort insikt som slog mig sent igår kväll: Hittills har Elias skratt (och han skrattar oerhört mycket!) mest av allt påminnt om en mycket komprimerad version av sättet Sybil skrattar på i Fawlty Towers (som Basil uttryckte det: like someone machine-gunning a seal) - i Elias fall "haha-HIIIII haha-HIIIII", etc.

Nu har han börjat blanda in riktiga skratt mellan sälattackerna. Stort.

Han sov lite oroligt i natt, så nu är pappa trött igen.

*snörvel*

Vädret må vara närmast absurt vackert för att vara en tredjedel in i oktober, men lik förbannat har både Elias och pappa drabbats av snuva igen. I det korta intervallet mellan att han frisknat till och jag sjuknat in han vi med att gå på det sista babysimmet.
Men lugn - vi har redan bokat in oss på fortsättningskursen.

Med snuvan och de annalkande tänderna i överkäken utsöndrar Elias så mycket snor och saliv att han lämnar små kladdiga spår överallt där hans ansikte befinner sig.
Just nu kallar vi honom "lilla snigel".
Fast han är förstås den gulligaste bacillhärd man kan tänka sig.

I veckan fick vi iväg tackkorten efter dopet. Naturligtvis fick jag - precis när kuverten var igenklistrade - vilda tvångstankar om att jag antingen skrivit "födelse" i stället för "dop" eller skrivit födelsedatumet (24/3) i stället för dopdatumet (24/9). Det är straffet när man försöker minimera antalet siffror att hålla reda på. Farmor var hur som helst imponerad över att vi fått iväg dem så fort. Ja, inte var det min förtjänst.

I lördags var pappas ursprungliga plan att sänka några kalla och se Kroatien-matchen i sällskap med [this space intentionally left blank]. Dock hade lilla e också planer (Jag ville ha grabbkväll, hon ville ha krabbkväll. Jo, krabbkväll! De åt krabba!), så i slutänden satt jag hemma med gubben och höll telefonkontakt med fotbollsgänget. Det var faktiskt mammas tur att få en barnfri kväll.
Och med tanke på matchresultatet var det väl kanske lika bra.
Får se om det blir nya tag på onsdag.

Söndagsmiddagarna fortsätter att vara Daddy Fools ansvar, och igår tog jag mod till mig och lagade något från scratch, utan receptbok att hålla i handen. Det blev en "risosto", en röra med ris, köttfärs, stekt bladspenat, sockerärtor, lök, paprika, krossade tomater och rejält med fetaost. Det visuella intrycket blev lite... skolmat, men smakmässigt gjorde det inget. Funkade faktiskt så bra att lilla e ringde vid lunchtid idag och frågade om hon fick ta matlådan jag glömde i morse. Ett betyg så gott som något!
Eller så försökte hon bara göra mig glad och stolt och matade kissen med risoston.

Igår kväll slog också Piratens Förbannelse till på nytt. Tappade fokus under bråkdelen av en sekund och vips! så hade Elias kissat ner både sig själv och stora delar av skötbordet.
Nu hänger den lille sjörövaren på tork. Igen.

Klockfrekvens

Just nu kan man ställa klockan efter Elias. De senaste morgnarna har han väckt oss med eskalerande gnäll exakt 07:00, fått mat och ren blöja och sedan har han helt enkelt inte velat somna om. Det är härligt att starta dagen tidigt.

Nej, allvarligt - det är inte så dumt att starta dagen tidigt. När konventioner och slentrian förhindrar en från att ställa tillbaka klockan långt nog för att man ska hinna vakna redan när man kommer in till jobbet i stället för efter en timme där och 2-3 koppar äckligt automatkaffe, är det riktigt praktiskt att ha en liten biologisk klocka (eller en skrikbomb, kanske?) som ligger och tickar i spjälsängen någon meter bort.

Precis när man hade vant sig vid och accepterat den nya regimen - så somnade han om i morse. Han och lilla e låg och snusade ikapp när jag traskade iväg till tunnelbanan.

Han har varit lite gnälligare än vanligt de senaste dagarna. Dels har snuvan inte riktigt gett med sig (inte så att han har feber eller så, men näsan fortsätter rinna) och dels har överkäkens första mjölktänder trängt upp genom tandköttet (eller, eftersom de sitter i överkäken har de väl egentligen trängt ned? Nåväl.). Nu har han alltså fyra tänder - eller, två tänder plus två tandtoppar - och vad är det första han lär sig?

Att gnissla tänder.
Toppen.

Vad Elias egentligen ville säga

Hej! Jag heter Elias och är sex månader och en vecka gammal. Min pappa tycker att det är roligt att skriva en massa saker om mig, så nu tänkte jag skriva lite saker om honom och mamma.
Jag ser mest av mamma, för på veckorna åker pappa iväg på morgonen och kommer hem på kvällen och ser trött ut. Då brukar jag skratta, så blir han glad igen.
Mamma är snällast i världen, för hon ger mig massor med mat. Jag tycker bäst om något som heter mango, det är sött och gott. Först tyckte jag bara om mango, men nu börjar jag tycka om andra saker också. Nåt som heter kalv och nåt som heter stroganoff och mycket annat med. Men gröt tycker jag är sådär. Men det är nog lite gott det också. Kanske. Jag har inte riktigt bestämt mig än.

Pappa är också snällast i världen, när han är hemma (bäst jag skriver det så att han inte blir ledsen) för han ger mig också mat. Han spelar gitarr och sjunger för mig när jag är arg, och det tycker jag är mysigt.
Ibland sticks pappa när han kramar mig, för han har hår som växer i ansiktet. Men det gör inget.

Sen har jag en farmor och en farfar och en mormor och så en morfar som är i himlen och en moster och en morbror och sen har jag en gammelfarfar och två gammelfarmor och det tycker jag är lite förvirrande. Men de är också snällast i världen. Allihop.

Jag tycker att det är roligt att spela piano, rulla, dra mamma i håret (hon har jättefint hår!) åka vagn, åka gåstol, åka gunga, sitta stol, äta mat, snutta filt, snutta gris, riva papper och prata och simma. Simma är nog nästan roligast. Jag hittar nya saker varje dag som jag tycker är roliga.

Jag tycker det är tråkigt när jag är vaken och mamma och pappa sover (så då väcker jag dem), att vara hungrig och att ha bajs i blöjan och att vara snorig. Då måste pappa ta fram en grej som han stoppar in i näsan på mig och det är nog det jag gillar minst av allt i hela världen. Men det är skönt efteråt, för då är snoret borta. Sedan kommer jag inte på några fler tråkiga saker.

Ibland blir mamma ledsen när jag drar henne i håret. Det är inte meningen. Pappas hår kan jag inte dra i för det är för kort, men då nyper jag honom i stället för att det ska vara rättvist.

Ja, det var vad jag kom på just nu om min pappa och mamma. De är kanske lite tokiga ibland, men de lär sig väl med tiden.

Elias första blogginlägg

scccccf x43

- nbn b8i867uyhj6yuhjn6hg § cn b76uyj8ujuhnnnnnnkkkkkkkk h vkzf 78 hh6jd vc<8mkn e n q 34bin+,. dihkpö+ä-.o 0,ggggggggggggggggggggggggg c n h nb m c nb bn fs45t8mköl,.u xcgbvh nbm nxv bhbhnm 7ujhnym c v v m c 9hhw45fffjjjjjjjjjj v v g nrf bd 7hjn m,6yuhjö0l.,p4gb b vvvdedd

(det ska sägas att den första versionen var ännu bättre, men i ett obevakat ögonblick lyckades Elias på något sätt radera allt utom "scccccf x43".)

Vad var det han ville skriva om då? Pappa återkommer om det...